Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde boken
FÖRSTA KAPITLET
Faran av att anförtro sin
hemlighet åt en get
Det hade gått några veckor.
Man befann sig nu i början av mars. Det var en av dessa
tidiga vårdagar, som är så milda och ljumma, att hela Paris
sprider sig över torg och promenader och njuter av dem,
som om de vore helgdagar. Dessa klara, ljumma dagar är
det i all synnerhet en timme, då man bör gå och beundra
Notre-Dames portal. Det är i det ögonblick, då solen, som
redan börjat gå ned, kastar sina strålar rakt på katedralens fasad.
Dess strålar, som blir allt mer och mer horisontala, drager sig
så småningom tillbaka från torgets stenläggning och stiger
lodrätt uppför fasaden och belyser dess tusentals
upphöjningar, under det att det stora rosettfönstret i mitten flammar som
ett cyklopöga, upplyst av reflexen från en smedja.
Det var just den timmen, det nu är fråga om.
Mitt emot den höga katedralen, som färgades röd av den
nedgående solens strålar, satt några flickor och pratade och
skrattade på balkongen över portiken till ett ståtligt gotiskt
hus, mitt emot katedralen och i hörnet av torget och Rue de
Paris. Av längden på deras pärlstickade slöjor, som föll från
spetsen av huvudbonaden ned till hälarna, av de fina, bro-
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
