- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
221

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Har man sett maken till oförskämdhet! En
klock-ringare, som vill enlevera en vacker flicka, som om han vore
en greve! Det var verkligen fräckt! Men han fick sota
ordentligt för det. Mäster Pierrat Torterue är den
hårdhäntaste stalldräng, som någonsin haft hand om en skojare. Och
om det bereder er nöje att höra det, så kan jag tala om för
er, att er klockringare fick huden ordentligt barkad.

— Stackars man! sade zigenerskan, som vid dessa ord
kom att tänka på scenen vid skampålen.

Kaptenen brast i skratt.

— För tusan, ert medlidande är lika mycket på sin plats,
som en plym på ett svinhuvud! Jag vill ha en isterbuk som
en påve...

Han hejdade sig plötsligt.

— Ber om ursäkt, mina damer. Jag är rädd, att jag höll
på att säga en dumhet.

— Fy skam, monsieur! sade la Gaillefontaine.

— Han tilltalar den där varelsen på hennes eget språk,
tillade med sänkt röst Fleur-de-Lys, vars förtrytelse tilltog
för vart ögonblick. Denna hennes förtrytelse minskades inte
av att hon såg, hur förtjust kaptenen var i zigenerskan och
framför allt i sig själv; han svängde sig om på klacken och
upprepade med sitt naiva soldatgalanteri:

— Vid min själ, en älsklig flicka!

— Men litet barbariskt klädd, sade Diane de Christeuil
och smålog för att visa sina vackra tänder.

Dessa ord var som en ljusglimt för de andra. De visade
dem zigenerskans ömmaste punkt. Eftersom de inte hade
något att anmärka på hennes person, kastade de sig nu alla
över hennes klädsel.

— Det är verkligen sant, lilla vän, sade Montmichel,
Hur kan du ränna omkring på gatorna utan vare sig
halsduk eller bröststycke?

— Och en sådan förskräckligt kort kjol! tillade la
Gaillefontaine.

— Kära vän, fortsatte Fleur-de-Lys med samma skärpa,
stadsvakten kommer att ta er för att ni går med förgyllt
bälte.

221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free