- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
271

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 8. Nyttan av fönster som vetter mot floden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hör på, min kära. . .

Zigenerskan gav honom med sin vackra lilla hand några
lätta slag på munnen, med en barnslighet, full av glättighet
och behag.

— Nej, nej, jag vill inte höra på er. Älskar ni mig? Jag
vill, att ni skall säga mig om ni älskar mig.

— Om jag älskar dig, mitt livs ängel! utropade kaptenen,
i det han till hälften föll på knä. Min kropp, mitt blod, min
själ, allt tillhör dig, allt är endast ditt. Jag älskar dig och har
aldrig älskat någon annan än dig.

Kaptenen hade så många gånger upprepat dessa ord vid
många liknande tillfällen, att han rabblade upp dem i ett
enda andedrag, utan att stappla. Vid denna lidelsefulla
förklaring höjde zigenarflickan mot det svarta taket, som här
intog himmelens plats, en blick full av outsäglig lycka.

— O! mumlade hon. I ett sådant ögonblick som detta
borde man få dö!

Febus fann "ögonblicket" lämpligt att stjäla ännu en
kyss, som gick den stackars ärkedjäknen i skrubben genom
märg och ben.

— Dö! utropade den förälskade kaptenen. Vad talar ni
om, vackra ängel? Nu är rätta tiden att leva! För tusan, ett
sådant skämt! Nej då, visst inte. Hör på mig, min kära
Similar ... Esmeralda. . . förlåt mig, men ni har ett sådant
fördömt hedniskt namn, att jag aldrig kan få det över
tungan. Det är som törntaggar som fastnar på tungan.

— Min Gud! sade den stackars flickan. Och jag som
alltid brukade tycka, att mitt namn var så vackert, bara därför
att det är så ovanligt. Men eftersom det misshagar er, så är
jag fullt villig att heta Goton.

— Ah, seså! En sådan småsak är ingenting att gråta för,
vackra förtjuserska! Det är ett namn, som man måste vänja
sig vid, det är allt. När jag väl kan det utantill, kommer det
ledigt nog. Alltså, min kära Similar, jag dyrkar er, jag älskar
er så, att det är rent av underbart. Jag vet en liten flicka,
som av den anledningen skulle kunna dö av ilska.

— Vem då? inföll den svartsjuka flickan.

— O, vad bryr vi oss om det? sade Febus. Älskar ni mig?

271

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free