Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 1. Den till ett vissnat löv förvandlade écun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nåväl, svarade generaladvokaten strävt, han är
döende. Ar ni nöjd nu?
Den stackars flickan sjönk åter ihop, mållös, tårlös,
likblek.
Presidenten lutade sig fram till en man som stod bakom
honom, klädd i en svart kåpa, med en kedja om halsen och
en stav i handen, och sade:
— Rättstjänare, för in den andra anklagade!
Nu riktades allas blickar mot en liten dörr, som öppnades
och genom vilken till Gringoires häpnad fördes in den
näpna lilla geten med de förgyllda fötterna och hornen. Det
vackra lilla djuret stannade ett ögonblick på tröskeln med
framsträckt hals, liksom om det stått uppe på spetsen av en
klippa med en omätlig horisont framför sig. Plötsligt blev
det varse zigenerskan, tog ett språng över ett bord och
huvudet på en skrivare och var med två skutt framme vid hennes
knä. Så lade geten sig behagfullt tillrätta vid matmoderns
fötter och tiggde om ett ord eller en smekning, men fången
satt orörlig, och inte ens stackars Djali kunde få en blick av
henne.
— Ja, ja, det är det där gräsliga djuret, sade kvinnan
Fa-lourdel, och jag känner mycket väl igen dem båda två.
Mäster Jacques Charmolue tog nu till orda.
— Med er tillåtelse, mina herrar, skall vi nu börja
förhöret med geten.
Geten var verkligen den andra anklagade. Då för tiden
var ingenting vanligare än en anklagelse för trolldom mot
ett djur. I prevotämbetets handlingar för år 1466 finner man
bland annat en besynnerlig förteckning över utgifterna vid
rättegången mot Gillet Sulart och hans sugga, avrättade för
sina missgärningar i Corbeil. Allting finns upptaget där,
kostnaden för en stia åt suggan, veden som åtgick till bålet,
tre mått vin jämte bröd, delinkventens sista måltid, som han
broderligt delade med bödeln, ja, till och med kostnaderna
för elva dagars vakthållning och kost åt suggan. Emellanåt
gick man till och med ännu längre än till djuren; Karl den
stores och Ludvig den enfaldiges förordningar pålade till
och med de ljusfantom, som synes i luften, stränga straff.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
