- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
383

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 4. En alltför nitisk vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det var f-n, vad den är hård och omedgörlig! sade en.

— Den är gammal och stelbent, sade en annan.

— Mod, kamrater! ropade Clopin. Jag kan hålla mitt
huvud mot en gammal toffel, att vi har sprängt dörren, fört
bort flickan och gjort rent hus vid högaltaret, innan en enda
kyrkvaktare vaknat. Se där! Jag tror, att låset börjar ge efter!

Clopin avbröts av ett ohyggligt dån, som i detta
ögonblick hördes bakom honom. Han vände sig om. En väldig
bjälke hade just slagit ned och krossat ett dussin friborgare
på kyrktrappan, varpå den studsade och slog ned på
stenläggningen med ett dån som av ett kanonskott, i det den
ytterligare krossade en arm eller ett ben i hopen av
lösdri-vare, som sprang sin väg under höga rop av förfaran.
Inom ett ögonblick var den inhägnade platsen tom. Ehuru
skyddade av portvalvet, övergav smederna porten, och
Clopin själv drog sig tillbaka på ett betryggande avstånd
från kyrkan.

— För tusan, det var nära ögat för mig! ropade Jehan.
Jag kände lufttrycket, men Pierre l’Assommeur han är
utslagen!

Den förvåning, uppblandad med fruktan, som uppstod
då bjälken föll över lösdrivarna, är omöjlig att beskriva. De
stod orörliga i flera minuter och stirrade uppåt och kände
sig mera bestörta inför denna bjälke, än de skulle ha gjort
inför tjugutusen av kungens bågskyttar.

— Satan! brummade hertigen av Egypten. Det här har
en bismak av trolldom!

— Det var månen, som slängde ned den där bjälken på
oss, sade Andry-le-Rouge.

— Där syns det, anmärkte Francois Chanteprune, att de
har rätt i att månen är god vän med den heliga jungfrun!

— För tusan påvar! utbrast Clopin. Ni är allesammans
ena riktiga idioter!

Men han kunde inte heller lämna någon förklaring på
varifrån bjälken kom. Ty under hela denna tid kunde
ingenting urskiljas på kyrkans fasad, till vars topp skenet från
facklorna inte nådde. Den tunga bjälken låg mitt på
kyrk-planen, och stönanden hördes från de stackare, som tagit

383

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free