Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framme. Jag måste tala med dig. Det här är Grèvetorget.
Det här är ändpunkten. Odet överlämnar oss här åt
varandra. Jag ämnar förfoga över ditt liv, du över min själ. Bortom
denna plats och denna natt ser man ingenting. Hör alltså på
mig. Jag ämnar omtala för dig. . . Men först och främst, tala
inte till mig om din Febus (därmed började han gå av och
an, likt den, som inte kan hålla sig stilla, och släpade henne
med sig). Tala inte till mig om honom. Om du uttalar hans
namn, vet jag inte vad jag gör, men det blir något förfärligt.
Då han sagt detta, blev han med ens orörlig, likt en
kropp, som återfunnit sin tyngdpunkt, men hans ord
förrådde inte mindre sinnesrörelse. Hans röst blev allt mer och
mer dämpad.
— Vänd inte bort ansiktet på detta sätt. Hör på mig. Det
här är en allvarlig sak. Först och främst skall jag berätta för
dig, vad som hänt. Det är ingenting att skratta åt, det svär
jag. Vad var det, jag sade? Jo visst, att det utfärdats ett
parlamentsbeslut, som överlämnar dig åt avrättningen igen.
Jag har just ryckt dig ur dess våld. Men de förföljer dig. Se!
Han sträckte ut armen och pekade bort mot la Cité. Och
det såg verkligen ut, som om förföljandet fortsattes där.
Larmet kom allt närmare. Tornet till löjtnantens hus, beläget
mitt emot Grèvetorget, var uppfyllt av larm och ljus, och på
kajen på andra sidan sprang soldater med facklor i
händerna och ropade:
— Zigenerskan! Var är zigenerskan? Död åt
zigenerskan!
— Du ser mycket väl, att de förföljer dig och att jag inte
ljuger. Öppna inte din mun. Låt hellre bli att tala, för den
händelse att du ämnar säga, att du hatar mig. Jag är fast
besluten att inte höra det mer. Jag har just räddat dig. Låt mig
först tala ut. Jag kan rädda dig helt och hållet. Jag har allt
redo därtill. Du behöver endast vilja det. Om du endast vill
det, så kan jag det. Här hejdade han sig. Nej, det var inte det
jag skulle säga.
Och med raska steg och utan att släppa hennes arm, gick
han direkt fram till galgen och pekade på den.
— Välj mellan oss två, sade han kallt.
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
