Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utmattad föll hon tillbaka mot muren, och då kom
dödsfruktan över henne. Hon tänkte på livets skönhet, på
ungdomen, på himmelen, på naturen, på kärleken, på Febus, på
allt det, som undflydde henne, och på allt det, som närmade
sig henne, på prästen, som angivit henne, på bödeln, som
var på väg hit, på galgen, som fanns där. Då kände hon, hur
förfaran steg upp ända till hårfästet, och hon hörde
cellkvinnans hemska skratt, då hon sakta sade till henne:
— Hahaha! Du blir hängd!
Halvdöd vände hon sig om mot gluggen och såg genom
gallret säckkvinnans vilda uppsyn. — Vad har jag gjort er?
frågade hon tonlöst.
Cellkvinnan svarade inte utan började i stället nynna i
irriterad och hånfull ton:
— Zigenerska! Zigenerska! Zigenerska!
Den olyckliga Esmeralda lät huvudet sjunka ned under
det böljande håret, ty hon förstod, att hon inte hade att göra
med en mänsklig varelse.
Plötsligt utbrast cellkvinnan, som om zigenerskans fråga
behövt hela denna tid för att tränga fram till hennes
medvetande:
— Du frågar, vad du har gjort mig! Ah! Vad du har gjort
mig, zigenerska! Nåväl, hör på. Jag hade ett barn! Förstår
du? Jag hade ett barn! Ett barn, säger jag dig! En vacker
liten flicka! Min Agnes, fortsatte hon vilt, i det hon kysste
någonting inne i mörkret. Nåväl! Förstår du, zigenerska, man
tog ifrån mig mitt lilla barn, man stal mitt barn, man åt upp
mitt barn. Det är, vad du har gjort mig.
Den unga flickan svarade som lammet i fablen:
— Ack, då var jag kanske inte född!
— Jo, då! svarade cellkvinnan. Du måste ha varit född
då. Du var en av dem. Hon skulle nu ha varit vid din ålder!
Låt se! I femton år har jag varit här, i femton år har jag lidit,
i femton år har jag bett, i femton år har jag stött mitt huvud
mot dessa fyra väggar. Jag säger dig, att det var zigenerskor,
som stal henne från mig, hör du det? Och som åt upp henne
med sina tänder. Har du intet hjärta? Föreställ dig endast,
hur det känns att se ett barn leka, ett barn dia, ett barn sova.
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
