Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra änden av världen, skall jag gå dit på mina knän och
hämta den.
Med dessa ord sträckte hon ut den andra armen genom
gluggen och visade zigenarflickan den broderade lilla skon.
Det var nu tillräckligt ljust för att man skulle kunna urskilja
dess form och färg.
— Visa mig denna sko, sade zigenerskan darrande. Gud!
Gud! Och med sin fria hand öppnade hon hastigt den lilla
påsen, prydd med gröna glaspärlor, som hon bar vid
barmen.
— Ha! brummade Gudule. Leta du i din djävulska
amulett! Hon hejdade sig plötsligt darrande i hela kroppen, och
utropade med en röst, som kom ur djupet av hennes hjärta:
Min dotter!
Zigenerskan hade just tagit upp ur påsen en liten sko, som
var alldeles lik den andra. Vid denna lilla sko satt ett
pergament, på vilket var skrivet följande vers:
"Då du en make till denna ser,
Din mor sina armar mot dig utbrer."
Blixtsnabbt hade cellkvinnan jämfört de två skorna, läst
det, som stod skrivet på pergamentet och sedan tryckt sitt av
sällhet strålande ansikte mot fönstret och ropat:
— Min dotter! Min dotter!
— Min mor! svarade zigenerskan.
Muren och järnstängerna var mellan dem.
— O, muren! utbrast cellkvinnan. O, att se henne och
inte kunna kyssa henne! Din hand! Din hand!
Den unga flickan stack in armen genom öppningen,
cellkvinnan kastade sig över hennes hand, pressade sina läppar
mot den, och förblev i denna ställning, försänkt i denna kyss,
i det hon inte gav ifrån sig något annat livstecken än en
snyftning, som gång på gång höjde hennes bröst. Men tårarna
strömmade över hennes kinder, i tystnaden, i mörkret, som ett
nattregn. Den stackars modern uttömde över denna tillbedda
hand denna djupa, svarta källa av sorg, ned i vilken hela
hennes förtvivlan hade silat sig droppe för droppe i femton år.
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
