Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för truppen av soldater, som omgav Råtthålet, tittade med
förvånade uppsyner och fortsatte sin väg.
Cellkvinnan hade nu gått och satt sig bredvid dottern,
som hon skyddade med hela sin kropp. Där satt hon
nedhukad, med stel blick och lyssnade på den stackars flickan, som
inte rörde sig men som sakta mumlade "Febus! Febus!"
I samma mån som arbetet på murens förstörande
framskred, drog modern sig mekaniskt tillbaka och tryckte
dottern närmare intill muren. Helt plötsligt såg cellkvinnan,
hur stenen (ty hon höll ständigt blicken riktad på den)
började ge vika och hon hörde Tristans röst driva på de
arbetande. Då liksom vaknade hon upp ur ett slags bedövning, i
vilken hon sjunkit, och ropade högt, och när hon nu talade, var
det som om varje slags förbannelse hade trängts på hennes
läppar och ville ut samtidigt:
— Ah, Men det är ju ohyggligt! Ni är ena riktiga
skurkar! Tänker ni verkligen taga ifrån mig min dotter! Jag
säger er, att hon är min dotter. O, de pultronerna! O, de
bödelsdrängarna! De eländiga, mordiska skurkarna. Hjälp!
Hjälp! Hjälp! Vill de verkligen taga ifrån mig mitt barn på
detta sätt? Vem är det då, som de kallar den gode Guden?
Så vände hon sig med fradga kring munnen, stirrande
blick, krypande på alla fyra, ursinnig som en panterhona,
mot Tristan och skrek:
— Närma dig bara ett steg för att taga min dotter ifrån
mig. Förstår du inte, att denna kvinna säger dig, att det är
hennes dotter? Vet du vad det vill säga att ha ett barn, du
varghane? Har du aldrig parat dig med din varghona? Har
hon aldrig fått någon vargunge med dig? Och om du har
ungar, är det då ingenting, som rör sig inom dig, när de
tjuter?
— Ned med stenen, sade Tristan. Den är riktigt lös nu.
Nu stacks järnspett in under den tunga stenen. Såsom vi
redan sagt, var den moderns sista förskansning. Hon
kastade sig över den, hon försökte hålla den kvar på dess plats,
hon slet i stenen med naglarna, men den tunga massan, som
satts i rörelse av sex män, gled ut ur hennes grepp och föll
sakta på marken utefter järnspetten.
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
