Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hör på, det är en hel historia. Ni skall veta, att jag mycket
väl känner till herrar sergeanter. De var mycket snälla mot
mig förr i tiden, då de små gossarna brukade kasta sten på
mig, därför att jag var en glädjeflicka. Ni skall få se, att ni
låter mig behålla mitt barn, när ni får reda på allt. Ja, jag
har varit en stackars glädjeflicka. Det var zigenerskorna,
som stal henne från mig. Och dock har jag gömt hennes lilla
sko i femton år. Titta! Här är den. Sådana här små fötter
hade hon. I Reims! Chantefleurie! Rue Folle-Peine! Ni
känner kanske allesammans till det där. Det var jag. I er
ungdom, det var en glad tid, och det gick muntert till. Ni
kommer att ha medlidande med mig, mina nådiga herrar, inte
sant? Zigenerskorna stal henne ifrån mig. De höll henne
skild från mig i femton år. Jag trodde, att hon var död. Men
föreställ er, mina kära vänner, jag trodde henne vara död.
Jag har tillbragt femton år här i denna grotta, utan någon
eld om vintern. Det var svårt. Den kära lilla söta skon! Jag
grät så mycket, att den gode Guden till sist hörde mig. I natt
återgav han mig min dotter. Det är ett underverk av den
gode Guden. Hon är inte död. Ni kommer inte att taga
henne ifrån mig, jag är säker på att ni inte gör det. Om det vore
fråga om mig själv, skulle jag inte säga något därom, men
att taga henne, ett barn på sexton år! Låt henne få tid på sig
att se solen. Vad har hon gjort er? Ingenting alls. Och inte
jag heller. Om ni visste, att jag inte har någon annan än
henne, att jag är gammal, att det är en välsignelse, som den
heliga jungfrun sänder mig! Ni är ju så goda allesammans!
Ni visste inte, att det var min dotter, men nu vet ni det. O,
jag älskar henne så! Herr överprofoss, jag vill hellre taga
emot ett knivstygn i min sida, för att bespara henne en
skråma på fingret! Ni som ser så god ut, nådig herre! Det jag nu
omtalar för er; förklarar saken för er, inte sant? O, om ni
haft en mor, nådig herre! Det är ni som är anförare, låt mig
behålla mitt barn. Betänk endast, att jag ber er därom på
mina knän, liksom man ber till Jesus Kristus! Jag begär
ingenting av någon. Jag är från Reims, mina nådiga herrar, jag
rår om en liten jordbit där, som jag fått ärva efter min
morbror Mahiet Pradon. Jag är ingen tiggerska. Jag vill ingen-
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
