Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rip van Winkle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slarfvig han var och hur han lät
de sina bli utfattiga. Morgon, middag
och kväll var hennes tunga oaflåtligen
i gång, och hvad han än sade eller
gjorde, så framkallade det en ström af
huslig vältalighet. Rip hade bara ett
sätt att svara, när han blef så där
uppläxad, och det hade genom träget bruk
blifvit en vana. Han ryckte på axlarna,
skakade på hufvudet, såg upp men
sade ingenting. Detta hade dock alltid
till följd ett nytt ordflöde från hustrun,
så att han var glad att få smita undan
och hålla sig utanför husknuten — den
enda sidan af huset, som i själfva verket
en stackars kujonerad äkta man kan
kalla sin.
Rips ende anhängare i hemmet var
hans hund Ulf, som var lika mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
