Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsminnen från Närke, av Prins Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev den väl salta sillen något urlakad, men jag tror knappast, att en
nutida värnpliktig funnit anordningarna fullt överensstämmande med vad
livets nödtorft fordrar.
Men på den dåtida husarens goda humör inverkade de inte nämnvärt.
Det var ett lugnt, härligt folk dessa indelta husarer, trofasta,
självmedvetna män, vakna och villiga. Vana som de voro vid lantliga bestyr,
funno de sig genast tillrätta i fältlivets fordringar. Ja, jag bevarar i kärt
minne denna min samvaro med Närkes präktiga allmogemän.
Samma enkla förhållanden som inom det militära, rådde nog inom de
flesta andra områden. Ett livligt minne har jag ännu från
patrullritterna genom Kumla by, där man överallt såg skomakarna sitta utanför
stugorna och pligga på sina skor. Nu resa sig där fabrikspalats, och
maskiner tillverka skodon i tusental. I det närbelägna Hallsberg förde
den numera blomstrande tillverkningen av lantbruksredskap en endast
gryende tillvaro, och jag kommer till och med ihåg, huru man på det
första lantbruksmötet talade om, att maskiner nog en gång skulle komma
att spela en viss roll också för lantbruket.
Örebro var den gången en idyll med sina öar och parker, som dess
bättre ännu äro orörda, och med sina tvåvåningshus och trädgårdar, som
däremot för det mesta fått vika för storstadens husmassor.
Det är en djupt ingripande omdaning på alla områden, som Närke
liksom för övrigt hela landet undergått, bara på den tid, jag kan minnas.
Men om denna utveckling också är liktydig med förbättrade
levnadsvillkor, med ökad lyckomöjlighet, ja, den frågan är svår att besvara.
Optimisten vill gärna tro, att så är fallet. Men sanningen är kanske den, att
vår egen tid — likaväl som den gamla — är på både gott och ont, stundom
mer av den ena varan, stundom mer av den andra. Lyckligast för såväl
individ som samhälle är nog, att omdaningen går något så när jämna steg
inom olika samhällsskikt, och att levnadsmöjligheterna stå i rimlig
överensstämmelse med individens under olika tidsskeden varierande begrepp
om välstånd. Om så ej är fallet, kännes det givet som en tillbakagång,
även om levnadsförhållandena i och för sig skulle vara förbättrade.
Men vad som säkert mer än något annat ökar lyckokänslan, det är
tillgång till ett arbete med utsikt till framgång, med utsikt till att nå vidare
och till att skapa nya värden.
Att en sådan tillgång alltid måtte finnas i rikt mått i dessa bygder, det
är vad jag tillönskar Närkes innebyggare.
Måtte Närke allt framgent få utgöra en livskraftig, värdefull del av
riket, av vårt älskade land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
