Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cistercienserklostren, av Sigurd Curman och Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NE
id
Risebergaboken
av sten. Om vintern och under fastan får man lägga sig igen efter
Laudes, men efter Prim vid sjutiden hålles alltid Kapitel i klostrets
samlingsrum, kapitelsalen. Alla munkarna samlas då under abbotens
presidium. Man föreläser en helgonlegend eller något annat uppbygg-
ligt samt ett kapitel ur ordensregeln. (Därav namnet kapitelsal.) Så
avhandlas klostrets angelägenheter, och abboten fattar sina beslut efter
alt hava rådfört sig med bröderna. Sedan få munkarna avlägga sina
bekännelser om begångna försyndelser eller eventuellt ange varandra
för sådana, och abboten ådömer disciplinstraff, som också exekveras,
om de äro av sådan art som t. ex. gisselslag på blottade axlar och ej
bestå i fasta eller andra botövningar. Till slut utdelas order för dagen,
och var och en går till sitt speciella arbete, som allt emellan överges för
bön i kyrkan på de kanoniska tiderna. Två gånger avbrytes också för
måltider — middag och kväll. Under måltiderna, som intagas i refektoriet,
föreläser i tur och ordning per vecka en av bröderna ur uppbyggelse-
böcker. Efter måltiden har man en stunds fritid, i övrigt är allt noga
indelat och reglerat, såväl dräkt och levnadsordning som alla sedvänjor
och bruk, hälsning, uppträdande, sätt att äta o. s. v.
Livet i klostret går regelbundet och likformigt året runt, endast inde-
lat av kyrkohögtidernas växling. Fastan och påskens glädjehögtid ut-
göra den starkaste stegringen under årets lopp.
Allt är anlagt på uppgivandet av det individuella livet, allt är gemen-
samt och lika för alla. Ingen privategendom får finnas, t. o. m. det
världsliga namnet måste avläggas.
Det kan förefalla oss, som om detta klosterliv skulle innebära en
ytterligt långt driven form av det kasernliv, varemot i våra dagar så
mången kraftigt reagerar. Och för åtskilliga av dem, som ej själva valt
detta liv — och under medeltiden var detta kanske fallet med de flesta,
de, som redan från barndomen insatts i klostret av föräldrarna =
måste det naturligtvis hava varit så. Ibland sprängdes också fjättrarna.
Men för många betydde nog trots allt klostret lugnet och friden. Under
medeltidens oroliga tider erbjödo klostren en säker tillflyktsort. Men
naturligtvis var det endast för dem, som uppfylldes av den rätta anden
och den stora trosvissheten, som klosterlivet med dess stränga yttre
band kunde bjuda verklig tillfredsställelse.
Ett klosters byggnader svara noga mot klosterlivets behov, och inom
en och samma orden varierar föga den huvudsakliga grupperingen. Över-
allt observerar man fördelningen mellan det egentliga, strängt slutna
klausurområdet, munkarnas vistelseort, med dess annexer: abbotsbostad
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
