Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det brinnande hjärtat, av J. L. Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
säger överste J. G. Arsenius i sina Minnesanteckningar. — A., som då
var bosatt i Örebro, besökte ofta Riseberga.
I mars 1852 kom en oväntad och ovälkommen gäst till Riseberga:
Döden. Han tog med sig de två äldsta barnen, en sjuårig gosse och en
fyraårig flicka. Scharlakansfebern utgjorde mordverktyget.
Föräldrarnas sorg var gränslös. Men frampå sommaren samma år
drabbades de av ännu ett, verkligt förkrossande slag: deras två yngsta
gossar skördades av döden. När föräldrarna hade jordat dem i den stora
familjegraven på Edsbergs kyrkogård, voro de barnlösa.
Den dystra stämning, som bredde sig över hemmet, minskades ej av att
Hedengren också hade ekonomiska bekymmer. Svåra missväxtår, dyr-
bara odlingar och misslyckade affärsspekulationer hade åsamkat honom
kännbara förluster.
I det Hedengrenska huset hade man alltid läst predikningarna eller be-
sökt kyrkan och iakttagit vanliga religiösa bruk. Men för Hedengren hade
det varit mera form än religiöst behov — ja, han var i vissa fall tvivlare.
Inför denna förfärliga sorg, som drabbat honom, frågade sig Heden-
gren helt naturligt, vad Gud menade med detta. Han begynte läsa bi-
beln — särskilt nya testamentet — och dåtida religiösa skrifter. För-
soningsläran var det problem, som isynnerhet sysselsatte honom.
På ett besök i Örebro köpte han i bokhandeln bibelkommissionens då
utkomna provöversättning, och redan under hemresan begynte han läsa
densamma. Så kom han till Rom. 3: 28: ”Vi hålla således före, att män-
niskan rättfärdiggöres av tro utan lagens gärningar.”
Där stannade han. Ett under hade skett honom. Han har därom själv
yttrat: ”Jag lärde nu att i ordets och andens ljus känna vad Paulus erfor,
när han kallade sig ”den förnämligaste bland syndare’, men genom Her-
rens nåd kunde jag snart tillägga: ”Mig är barmhärtighet vederfaren’, och
i den tro, jag då fann, vill jag både leva och dö.”
Han hörde sålunda till dem, som kunde säga dagen och stunden för
sin religiösa väckelse. Det skedde vid Ulvgryts stenar i Täby socken.
Han ”prisade Gud och kom till sitt hem full av outsäglig frid”.
Man förstår lätt, att en man av Hedengrens läggning skulle känna ett
behov att utbreda den religiösa tro han kommit till.
Därtill kom, att husbehovsbränningen med allt vad denna förde med
sig av elände och förbannelse då vilade tung över även denna del av
Närke. En sådan människovän som Hedengren skulle naturligen bekymra
sig däröver, och han hade ofta frågat sig, vad han skulle kunna göra
för att råda bot på detta onda.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
