Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea älv, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Det tredje av Sveafallen, som riktat sig mot lastageplatsen vid Let-
älven mellan Karlsäng och Strömsnäshalvön, har icke efterlämnat några
märkligare spår. Den solfjäder av djupa intagsrännor, som genomskär
bergplatån ovanför, visar dock, att även här flödet varit ansenligt nog.
Så mycket mera imponerande är däremot det fjärde Sveafallet, ”Gryt-
fallet”, med sina 350 meters bredd, sina svärmar av praktfulla jättegrytor,
sina deltaartade anhopningar av rundsvarvade block och sin söndersar-
gade bergtrappa, som med två breda armar omsluter en av vattnet ut-
sparad ”Björnklippa” mitt på fallhuvudet. Grytfallet är det av Svea-
fallen, som ger det mest levande intrycket. Man ser berggrunden upp-
skuren i långa, tvärgående ribbor, i vilkas krön vattnet till hälften ut-
svarvat rullblock, som icke hunnit frigöras, då flödet sinade. Man ser
bräscher, uppslagna av det våldsamma vattentrycket, och ärr efter jätte-
block, som kanske ligga strax nedanför, vräkta om varandra likt kvad-
rarna i raserade cyklopsmurar. Här och där finner man berghällar, där
styckena mellan bergets sprickor sprängts isär och förskjutits, men ännu
ligga med sin inbördes ordning i behåll. Nedanför falltrappans avsatser,
där vattnet pressat hårdast mot bottnen och flödet brutits till grävande
virvlar, ligga jättegrytorna och ursvarvningarna, tömda eller med de rund-
svarvade löparstenarna kvarlämnade; och längst ned utanför fallfoten hava
rullblocken hopat sig till vidsträckta och mäktiga täcken, i vilka materia-
let ordnat sig efter storlek till koncentriska bälten. Närmast fallbranten
ha de meterstora ”kornen” i denna älvalagring stannat. Längre ned
i rännan finner man först huvudstor klapper, därefter grus och sand.
Ur denna under fallets sista tid tillkomna bottenbetäckning resa sig här
och där skarpkantiga klippkammar, minnande om ett äldre skede, då
vattnet även här verkade nedbrytande. Dessa kammar äro rester av bort-
sprängda bergmassor. Ingen, som förstår att bruka sina ögon och att
tänka över det han ser, kan stanna i tvivelsmål om arten av de natur-
krafter, som danat Grytfallets terräng.
Både Domedagsfallet och Grytfallet hava sinat, medan ännu vattnets
nedbrytningsarbete pågick med oförminskad kraft, och långt innan fall-
rännorna hunnit erhålla en någorlunda stabil, mot flödets styrka svarande
utformning. Ända till slutet fördjupade och vidgade dessa två fall sina
bäddar. Något jämviktsstadium uppnådde intetdera av dem. Därför giva
också båda snarast intrycket av att vara tillkomna genom något slags
tämligen snart överståndna avtappningskatastrofer.
Annorlunda ter sig det femte och sydligaste Sveafallet, i vars ränna
Bergtjärn är belägen. ”Bergtjärnsfallets” bädd är i sin övre del en tvärs
112
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
