Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea älv, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svea älv
igenom berget skuren genombrottsdal, och dess nedströmsport täckes
tunnlandsvis av blockmassor, som vattnet transporterat dit från klipp-
rännan ovanför. Dessa blockfält äro kanske den detalj i Sveafallen, som
allra tydligast vittnar om flödets gigantiska styrka. Block av flera kubik-
meters volym och många tons vikt hava rullats som småsten fram över
nästan horisontell mark; och deras lagringssätt är sådant, att man tyd-
ligen har en avlagring framför sig, vilken endast genom sin ”kornstor-
lek” skiljer sig från älvarnas vanliga avsättningar av grus och sand.
Vid Bergtjärn och längs den mosse, som i väster fortsätter denna,
har. denna fallränna utbildat sig till en verklig cafion med särskilt den
norra väggen styckevis lodrät och ett drygt tiotal meter hög. Under
mossen och tjärnen ligger bergbottnen sex meter lägre än krönet av
klippbarriären i väster och täckt av rullblock, som visserligen nu äro
dolda av mossens torv, men vilkas därvaro utrönts genom täta lod-
ningar. Canfondalens botten är utformad som ett 500 meter långt tråg,
ett kolkbäcken, som steg för steg urholkats av vattnet, allteftersom fallet
skar sig bakåt genom det dämmande berget. Denna tillbakaryckning
fortsatte ända till dess bergåsens östra sida var nådd och dämmet helt
genomskuret. Detta har emellertid skett först under den allra sista delen
av Svea älvs tillvaro. Ty dels smalnar Bergtjärnscafion gradvis mot
öster, vilket tyder på minskad vattenföring, när fallstupet under sin bakåt-
ryckning hunnit dit, dels har flödet icke rått på den föga motståndskraf-
tiga moräntröskel, som blev forshuvudet, när berget genombrutits. På
denna moräntröskels västra sida ses en helt liten ränna, som nu är vat-
tenfri men som är utgrävd av ett vatten, som runnit över tröskeln.
Denna lilla bäckfåra är Svea älvs allra sista livsyttring. När den
utskars, voro alla de övriga Sveafallen torrlagda. Detta är konstaterat
genom jämförande tidsbestämningar — medelst pollenanalys — av de
yngsta strömsedimenten och de första lugnvattensavsättningarna på
upplysande ställen inom älvens rännsystem. Dessa tidsbestämningar visa,
att en svag ström gått genom Bergtjärnsrännan, ännu efter det de Övriga
fallen sinat. Men på detta slutstadium i utvecklingen hade Ancylussjön re-
dan funnit det nya utlopp, som övertog Svea älvs roll. ”Dana älv”, vars bädd
spårats på bottnen av det nuvarande Stora Bält, hade då trätt i funktion.
Vad var nu orsaken till den grundväsentliga omläggning av hela norra
Europas geografi, som flyttningen av den baltiska insjöns avlopp från
Mellansverige till Danmark innebar? Återigen ställas vi inför den före-
teelse, som behärskar dåtidens geografiska omgestaltningar, nämligen
uppresningen av den buckla i jordskorpan, som landismassorna tryckt
8 113
NIE ERAN EA MAGAR FA
RER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
