Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungar på eriksgata genom Tiveden, av Carl Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGAR PÅ ERIKSGATA GENOM
TIVEDEN
Av CARL SAHLIN
äkerligen tager man icke miste, om man betecknar den gamla kungs-
DR genom Tiveden såsom dessa skogsvidders äldsta minnesmärke.
Väl känner man icke ens till århundradet, när denna färdled först drogs
fram mellan Närkesslätten och Västgötabygden och därmed landledes
förband Svealandskapen vid Mälaren med Västerhavet vid Göta älvs myn-
ning, men att det skett mycket tidigt, därom bör svårligen råda tvivel.
Helt naturligt var denna liksom våra andra äldsta vägar genom sekler av
skäligen enkel beskaffenhet som vägbyggnad betraktad. För den primi-
tiva samfärdseln till fots eller till häst erfordrades ju knappast mer än
en bred gångstig mellan träden, en spångad eller kavelbelagd gång över
morasen och lämpligen rensade vadställen i vattendragen. Man ser ännu
huru Tivedsvägen, där den närmat sig en å, böjt av till en grund del
av vattnet, där människor och lastdjur utan fara kunnat taga sig Över.
Den äldsta underrättelse om denna väg, som man mig veterligt har i
behåll, gäller troligen dess förbättrande och härrör från 1100-talet, då
det om biskop Bengt den gode i Skara heter att han broade två raster
på Tiveden. År 1275 vet man att en krigshär kunde taga sig fram denna
led, ehuru det visserligen i rimkrönikan efter slaget vid Hofva heter att
folket flydde allt i mossa och kärr — de hade tappat segern ty är värr.
Stora truppstyrkor fördes häröver 1520 och ett blodigt slag utkämpades
i Ramundeboda socken vid Skansbacken, om vilken kamp konung Gustaf
år 1542 erinrade, då han bad folket minnas den ”badstufwe ther eldedes
på Tiweden, then ther myckitt heet war.” Med åkdon torde man ännu
icke hava kunnat färdas över skogen annat än vintertiden. Först år
1544, efter beslut på riksdagen i Västerås, befallde konung Gustaf I att
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
