Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs och Karl XII:s krigare på Närkesgårdar, av Sixten A:son Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Högkvarteret låg förlagt på slottet Lais, dit N. ställde kosan och erhöll
genast anställning som volontär vid Närke-Värmlands regemente, där han
s. å. befordrades till förare. Sina första lärospån på krigarbanan gjorde
han vid Dina 1701, då han med värjan måste försvara sig mot de på-
trängande sachsarna. Befordrad 1702 till sergeant vid Västmanlands re-
gemente fattades sedermera icke övning i yrket och N. tog en ärofull del
i hela det på mödor och strapatser så rika polska fälttåget. Erhöll vid
Kliszow tvenne blessyrer, men fäste icke någon vikt därvid, utan deltog
i fiendens förföljande och marschen mot Krakau. Vid belägringen av
Thorn fick han under kommenderingar i löpgravarna och approcherna
tillfälle visa sina insikter i fortifikationen. Vid stormningen av Lemberg
erhöll han ett hugg i sidan och ett i huvudet. Då Mazeppa mitt i natten
anföll lägret vid Lemberg, var N. en av de första, som kom på benen
och, liksom flertalet av manskapet, i blotta skjortan med värjan tillbaka-
kastade kosackerna. Befordrades 1704 till sekundfänrik vid regementet.
Blev vid övergången av Weichseln 1705 åter sårad och vid Fraustadt
1706 träffades han av flera skott i armarna. Vid ett annat tillfälle erhöll
han ett bajonettstygn i vänstra benet. ”Men varken nöd eller brist, var-
ken faror eller livsnöd förmådde nedslå hans mod. Förnöjelse under
motgången var hans oskattbara krydda, så att ett hårt och möglat bröd
uti en bägare vatten syntes honom ljuvligt och välsmakande”.
Befordrad till löjtnant 1707 fick han vid Holovczin 1708 tillfälle visa
prov på tapperhet och dödsförakt. Under fiendens eld hade konungen
bland de förste gått över floden. N. anhöll då om tillstånd att med sitt
manskap få följa sin höge herres exempel. ”Med kappan på axeln, muskö-
ten och bandoläret över huvudet anförde han tåget.” Truppen, bestående
av 30 man, gick med honom i vattnet, varvid den längre hjälpte sin
kortare kamrat, då strömmen blev för djup. Trotsande kulregnet lycka-
des den lilla skaran komma över. Karl XII fann icke ringa välbehag i
de framsteg, som de tappra gossarna vunno med värjan och uppmunt-
rade dem med orden: ”Bussar! Skälm som skjuter!” Erinringen om denna
konungens nådiga och muntrande utlåtelse gladde honom på ålderdomen.
Vid övergången av Desna 1708 anförde N. avantgardet och måste i flera
limmar uthärda fiendens eld, innan förstärkning hann överskeppas. Han
sårades därvid av ett skott i vänstra benet och då en rysk soldat ihjäl-
sköts vid hans sida, stötte ryssen i fallet bajonetten i hans förut sårade
ben. N. deltog även i den misslyckade stormningen av Veprik 1709. Vid
Poltava erhöll han ej mindre än sju blessyrer och blev liggande på slag-
158
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
