Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs och Karl XII:s krigare på Närkesgårdar, av Sixten A:son Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
väbels lön 13 okt. s. å. Var med i löpgraven samma natt Karl XII blev
skjuten och hade kort förut samtalat med konungen. Gick 1734 i fransk
tjänst och blev kapten vid regementet Royal Su&dois samt adjutant hos
regementets chef general J. G. Lenck. Bevistade härunder trenne fälttåg
och deltog i belägringarna av Kehl, Trarbach och Philipsburg. Erhöll
avsked ur fransk tjänst 1737. Befordrades efter hemkomsten till löjt-
nant s. å., till stabskapten 1741 och till kompanichef 1743. Bevistade
kriget i Einland 1741 17492. Utnämndes 1743 till kabinettskammar-
herre, 1744 till överstelöjtnant vid Upplands regemente, 1747 till gene-
raladjutant samt 1748 till överste och chef för Närke-Värmlands rege-
mente. RSO s. å.,. KSO 1754 med valspråk: ”Trygg och trogen”. Befordrad
till generalmajor 1757 utkommenderades han 1758 till kriget i Pom-
mern, men hemreste 1760, trots regeringens förbud, för att som själv-
skrivet ombud för sitt regemente bevista riksdagen. Gen.-löjtnant 1763.
I samband med sin utnämning till riksråd frånträdde K. chefsskapet
för regementet 1765. Under sin regementschefstid bebodde han Åkers-
bergs översteboställe i Stora Mällösa socken.
Redan tidigt hade K. börjat deltaga i den politiska partikampen. Slöt
sig först till Hattarna och infördes på 1740-talet av presidenten Erland
Broman i konung Fredriks närmaste omgivning för att inverka på den
gamle konungen. Avsikten lyckades. Den forna böjelsen för England
syntes försvinna och konungen begynte i stället visa vänskap mot Frank-
rike. Vid Adolf Fredriks tronbestigning slöt K. sig till hovpartiet och
belönades 1751 med friherrlig värdighet. Ansågs vara djupt invigd i
hovets planer och påräknades som deltagare i den tilltänkta statsvälv-
ningen. K. hade dock i tid dragit sig undan, då planen i förtid röjdes,
och undgick härigenom att invecklas i rättegången. Vid hovets brytning
med Mössorna i början av 1760-talet övergick han till dessa och blev
snart en av deras förnämsta krafter. Insattes 1765 i sekreta utskottet
och utnämndes s. å. till riksråd. RRS:tAndr&O 1766. När Hattarna
1769 åter kommo till makten entledigades K. ur rådet, men inkallades
åter 1771 och upphöjdes s. å. till greve; introducerad 1775. Vid riks-
dagen 1772 var han en av Mössornas mest inflytelserika män och för-
ordnades, när revolutionen i Kristianstad blev känd, till befälhavare
över trupperna i huvudstaden. Hans försök att förhindra revolutionen
misslyckades och på konungens befallning blev han arresterad. Sedan
regementsförändringen lyckligt genomförts frigavs K. och entledigades
ur rådet med pension samt erhöll som tröst KSOstk. Hans förhoppning,
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
