Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Borgs Örebroteckningar, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legal NOPAL Örebroteckningar
omdömesgilla, men konstbiografiskt synnerligen otillfredsställande inled-
ning. En sak som Adam och Eva (1878) i Lunds universitets museum
är dock intressant som ett djärvt, om än valhänt genomfört uppslag.
Landskap, mariner, porträttstudier, stilleben — gamla mästare gå igen
vid sidan av Courbet och Manet, i dag stoffmåleri, i morgon luftmåleri,
impressionism och dekorativa fantasikompositioner — någon utpräglad
konstnärsindividualitet kännetecknar då icke trettioåringens cweuvre i dess
embarras de richesse. Men gäller ej detsamma om hans jämnåriga kam-
rater, ej minst om dem, som med tiden skulle komma att räknas bland
de största? I alla händelser kan ej den skånefödde örebroaren i Paris
frånkännas oförskräckthet, uppslagsrikedom och ovedersäglig talang, och
förmodligen hade väl hans insats i svensk konsthistoria blivit av en helt
annan art — säkert — och vida mera betydande — möjligen —, om
icke pengarna tagit slut och han nödgats gå till mötes sitt öde: Örebro.
Axel Borgs kynne var ju icke just en misantrops, och antagligen
ägnade han en ytterligt ringa bråkdel av de fyrtio örebroår, som följde,
åt meditationer över felslagna förhoppningar och förspillda konstnärs-
möjligheter. Givetvis hade dock Örebro sin kreditsida såväl som sin
debetsida. För att först dröja vid den sistnämnda kan det vara nog att
peka på ett par lokala paradnummer som porträttgrupperna Fest på
Örebro slott och Kägelklubben — avskräckande vittnesbörd om miljöns
fördärvbringande inflytande på en eljest sund, oförvillad och ambitiös
konstnärsmentalitet. På kreditsidan kommer Örebro i första hand endast
indirekt — det är icke staden det gäller utan den blå horisonten åt
nordväst: Kilsbergen med deras jungfruliga vildmarksnatur och deras
skogars stolta högdjur.
Huruvida Axel Borg som älgmålare och naturdyrkare verkligen fann
sitt eget jag och nådde så långt hans konstnärliga möjligheter medgåvo,
om alltså Örebro til syvende og sidst alls icke betydde ett olycksöde, den
frågan må lämnas öppen. Ej heller finnes anledning att i detta samman-
hang gå in på hans välkända och med rätta högt skattade djur- och
naturmåleri. Vi lämna alltså såväl hans ungdoms som hans manna-
ålders förlovade länder — Paris och Kilsbergen — och återgå till det
synnerligen diskutabla problemet Örebro. Dess mest markanta avigsidor
ha redan ovan som hastigast berörts, och det finnes intet skäl att längre
dröja vid dem. Men det konstnärliga arvegodset från Örebro inskränker
sig glädjande nog icke till dessa förvisso helt omedvetet kompromette-
rande offer på den lokala popularitetens altare. Det var inom andra
områden än porträttmåleriets, som Axel Borg som örebroare betraktad
IU7E)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
