Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Borgs Örebroteckningar, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Borgs Örebroteckningar
1800-talets förnäma träarkitektur, som tidigare satt sin prägel på större
delen av staden. Men ännu på 70- och 80-talen, då Borg uppsökte
”kåkarna” som lämpliga objekt för skissboken, fanns nog en del bevarat.
Det är först fr. o. m. det nya seklets inbrott, som Örebro så radikalt
ömsat fysionomi; en stundom hovsam, stundom ej så litet parvenyaktig
halvmodern bebyggelse dominerar nu staden, som på Slottet och Nikolai-
kyrkan när företer en onekligen ganska banal och anmärkningsvärt
traditionsfattig aspekt.
Örebro från Ånässidan (fig. 1), en vinterbild från 1879, visar bebyggel-
sen väster om kyrkan ned mot ån före genomförandet av 1884 års
stadsplan. Vyn upptar låga, sammangyttrade huskomplex, över vilkas
snötäckta, lugna och obrutna takkontur höja sig det ännu icke restau-
rerade Slottet, Rådhuset och Nikolaikyrkans torn, det senare med sin
då helt nya — 1878 fullbordade — höga kalkstensspira, som ersatte
Adelcrantz” vackra huv.
Risbergska pensionen (fig. 2), sedan 1868 inrymd i ett hus i hörnet
av Faktorigatan och Olaigatan, ses å en annan teckning från samma
vinter, 1879, då Borg under uppehållet mellan de tvenne Parisperioderna
flitigt förkovrar sina talanger under strövtåg i hemstaden, där han ej
minst ”från Svartåns is” söker sina pittoreska motiv. Elt sådant var
onekligen i hög grad den idylliska flickpensionen, som flera decen-
nier framåt skulle visa sig tillfyllest för de unga örebrodamernas bild-
ningsbehov.
Gränd på Söder (fig. 3) och Gamla begravningsplatsen på Norr (fig. 4)
illustrera åskådligt ett par vid 1854 års brand skonade kåkstadspartier.
De äro ock goda prov på Borgs tekniska händighet, på hans rediga och
summariska maner.
Förkärleken för ålderdomliga och pittoreska motiv kom förklarligt nog
konstnären att med alldeles särskild faiblesse uppsöka stadens vördnads-
värdaste byggnadsminnesmärke av borgerlig art: Kungsstugan (fig. 5 och
6), vid denna tid ännu belägen på sin ursprungliga plats inom den
Westerlingska gårdstomten vid Järntorget. Redan 1871 ritar han sval-
gången och 1879 en exteriör; f. d. parisarens maner är rappare och
klatschigare, mindre ängsligt petigt än den gröne akademielevens.
Gårdsinteriören från Amylons gård (fig. 7) i hörnet av Storgatan och
Järnvägsgatan fyller också måttet i fråga om ålderdomlighet. Den av-
tecknade boden eller vad det nu är med sitt överskjutande loft och sin
originella, välvda trappuppgång förefaller att ha varit en tämligen märk-
lig byggnad, och vi få vara tacksamma, att den förevigades i bild innan
12” 181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
