Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolinska skolan, av K. G. Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karolinska skolan
den tidens slottsbyggnader, gick det så, att förfallet återkom och åter-
kom, trots reparationer, som ej varit grundliga nog, och det var svårt
att få kommunen att fullgöra sin underhållningsskyldighet. På 1690-talet
blev emellertid övervåningen ombyggd i sten till en ”prydnad för staden”,
såsom det heter i ett av Karlson citerat brev från 1695. Äran härav till-
kom i främsta rummet borgmästare Magnus Callander, död samma år.
Bidrag hade erhållits även från kung Karl XI, som lät anvisa medel,
influtna från i Örebro hållen auktion å inventarier, som Magnus Gabriel
De la Gardie haft på Kägleholm. Varken första eller sista gången Örebro
skola legat Sveriges konung om hjärtat!
Under Jonas Höijers (1746—64) och hans närmaste efterträdares rek-
torat avskärmades den stora salen till tre särskilda klassrum genom någon
sorts kloasongväggar, vilka fördes undan, när hela skolan skulle samlas,
t. ex. vid morgonböner och ”kladdförhör”.!’) Det var en länge efterlängtad
förändring till det bättre från allt stoj och sorl. — Kvarta, secunda och
prima delade salen, tertia höll till i det lilla rummet i nordvästra hörnet.
Ändringar betingades då som nu — av klassernas växlande storlek.
Det har funnits tider, då stora salen upptogs av apologistklassen, de s. k.
scribe, på 1600-talet en benämning på första klassen; i Höijers dagar
tyckes sagda avdelning ha läst i kammaren en trappa upp. Det övriga
utrymmet i övervåningen, där sånglektionerna brukade givas och det
lilla biblioteket stod uppställt, blev under 1700-talet flitigt använt till
teatersalong av Severlings och andra sällskap. Här uppträdde, omtalar
Karlson, även Stenborgarna, fader och söner.
I seklets slut ersattes kloasongväggarna med murade väggar och upp-
togos dörrar på östra gaveln, såsom försättsplanscher till tredje delen av
Karlsons historia visar.?) Och härmed äro vi framme vid den tidpunkt,
då det gamla skolhuset snart skall ha tjänat ut.
Vid riksdagen 1810 använde prästerståndet det till samlingslokal, och
skolan fick söka sin tillflykt, varhelst den kunde. På hemställan av
skolans eforus, biskop Tingstadius, som personligen lärt känna dess svå-
righeter och även kunde framhålla det växande lärjungeantalet, uppläts
i oktober samma år genom en kungl. resolution, given i Örebro, den
kronan tillhöriga byggnad, å vars tomt nu Centralpalatset är uppfört,
i hörnet av Olai- och Storgatorna — den förra kallades då Riddarga-
tan — jämte åtföljande kålgård och ladugårdsjord. Konungen sade sig
därmed vilja ”lämna Örebro Stads Innevånare ett stadigvarande veder-
1) Ännu på 1870-talet fanns i Klara skola i Stockholm en dylik vägg mellan övre
och nedre femte. — 2) Se även ForsseELLt, Örebro och dess utveckling, I, s. 80.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
