Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolinska skolan, av K. G. Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
ha vi, som nu leva, ganska liten kännedom om. Från 1916—17 finnes
intagen i läroverkens årsredogörelser, vilka för Örebro gå tillbaka till
1858, en rubrik: ”D. Ur skollivet.” Vilket värde skulle det ej haft, om
sådant blivit föreskrivet och genomfört långt förr. I fråga om Örebro
har Karlson med hjälp av rektor Rudbecks omnämnda anteckningar kun-
nat meddela en livfull skildring av tillståndet 1615. En liten notis hos
Karlson har givit Berit Spong uppslag till den i ”Kungsbuketten” intagna
novellen Djäknedrängen; med ett lyckligt intuitivt grepp tecknar hon
för oss, hur djäknarna kunde ha det utanför skolans väggar; måhända
ligger däröver mera 1600-talsfärg, fast notisen hör till ett något senare tids-
skede. — Några tämligen magra och kanske ej just så pålitliga bilder från
1797, 1809—10 och från 1830-talet har Karlson medtagit i ”Bladens”
femte del. Rikare är skildringen i V. E. Ömans ”Från min ungdomstid”
(tryckt 1889). Öman kom till Örebro vid åtta års ålder och intogs i den
då befintliga ”förberedande” klassen, där en 80 småpojkar (i själva verket
66) omhänderhades av en enda lärare. I tertia var han ett år klasskam-
rat till S. A. Hedin. Han berättar bl. a., hur ”hjärtat krympte i kroppen
och tårna hotade springa sönder av kyla” vid gudstjänsterna i den oeldade
kyrkan. Hade han varit med på 60-talet, hade han fått hålla sin guds-
tjänst i skolans stora sal, där särskilt lektor Charleville, sedermera biskop
i Linköping, på sin tid samlade massor av åhörare.
I ”Mitt livs minnen” I, 1922, har markis Lagergren skänkt oss sina
intryck från de dagar han som gymnasist i Örebro gick i ”grå siden-
mössa”. Andra minnen, härrörande från tiden omkring 1880, har B.
Forssell samlat i ”Örebro och dess utveckling” (se II, s. 73—92).
Men dessa hågkomster ge ej så mycket, som man skulle önska, om lär-
Jjungarna själva, de glida gärna över till att se på lärarna ur lärjungens
synpunkt. Att det blir både ris och ros, är ej att förundra sig över, och
det kan ju vara ett icke föraktligt inlägg vid sidan av de mer eller mindre
officiella, om också av varmaste sympati och välförtjänt tacksamhet
uppburna karakteristiker, som årsredogörelserna bruka lämna. Likväl
måste både ris och ros tagas med all försiktighet, och även en rätt
ytlig kontroll bevisar, att den klara lärjungeblicken ibland ser litet skevt,
i synnerhet när berättelsen bygger på hörsägen. — I Stockholm och
Västerås har nu några år verkat en sammanslutning av f. d. Örebro-
karolinare. Den utgav 1929 en festskrift, i vilken landshövding Johan
Widén format ”en Karolinaretyp från 60—70-talet” och Alfr. Ringselle på
ett särdeles pietetsfullt sätt frammanat ”vår vördade lärare Carl Johan
Henrik Lund”, adjunkt 1859—92. Några porträttgrupper av lärare finnas
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
