Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernhard Malmströms första kända dikt, av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Bragderna likt meteorer brinna,
Mänskostyrkans höga egendom.
Forntid! i ditt djup min själ vill tränga,
Lyster honom dina under se.
Och från bojan ledig skall han spränga
Höjd med sånger genom rymderne.
Karlars och Gustavers bragder sjunga,
Tälja Engelbrekts uppoffringar!
Lycklig uppå Etervågor gunga,
Skapa framtida förhoppningar.
Därefter följer en avdelning på prosa, mycket retorisk och överflödande
på starka uttryck. Fäderneslandets hävder äro det skönaste och mest
upplyftande föremålet för känslan, först genom kännedomen om dem
födes hos ynglingen fosterlandskänslan, som ger ”kärlek för manliga
dygder, rätt, sanning och frihet... alstrar begäret att uppnå mänsklig
storhet... tänder det brinnande nitet för det goda och sanna, som eldar
honom till handlingar, värdiga hans gudahärstammade väsen, till upp-
offringar, burna av en hög själ och till dessa sköna svärmerier, som . ..
bära vittne om den ädla anda, som i honom lever och verkar.” ... ”Det
har varit en vana att på denna dag uteslutande giva den store Karl sin
hyllning — jag gillar ock detta. Men kanske torde jag ursäktas om
jag... anser denna högtid såsom de nordiska fornminnenas fest, och en
fest till upplivande av den rena och innerliga fosterlandskärleken. Foster-
landskärlek! heliga känsla! det är du, som... fängslar själen vid de
bräckliga stoftsformerna . . . sägen mig: Gives det ett skönare land än
detta? O nej! Trogen vill jag bliva den jord, som mig fostrat... jag vill
offra mitt liv för det modershjärta, som älskat och som vårdat mig. —
Och omsider vill jag vila hos mina Fäder; samma nattvind, som leker
med deras stoft, skall även förskingra mitt...” Värdigt fira vi fornmin-
nena genom att ”med egen handling ännu en gång realisera dessa skug-
gor, dessa med helig rysning betraktade vålnader av det stora, som varit.”
Genom att ”beträda samma bana uti odödligheten, som Fäderne vandra-
de skall kanske om ett århundrade Sverige se sina dalar odlade av en
stam, som äger forntidens alla dygder i förening med nutidens bild-
ning.” Efter ett häftigt utfall mot ”det brokiga prål, det vanskliga glit-
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
