BOTTENVIKENS FINSKA DELTAN. 11 något aflägsnar sig från sjelfva elfdalen. Svenonius 1) omtalar, att isynnerhet Muoniodalen är rik på rullstensgrus. Denna grusart, säger han, förekommer i väldiga massor »i holmarnas öfre ändar — bildningar som i stor skala alltjemt fortgå. .. och hvartill materialet sammanföres och bearbetas isynnerhet vid islossningarne samt vår- och fjällflödena. Härigenom bli många holmars norra ändar vida högre än deras öfriga delar». Själfva bottengrunden består dels af sand, klapper och sten, dels af lera och gyttja 2. — Hult 3 berättar att »mycket ansenliga, här och der rullstensförande sandlager följa de stora floderna åt på ömse sidor och sträcka sig ofta tusental meter inåt från stranden. Vanligen äro de dock blott några hundra meter breda vallar längs elfvarne». Stenarna äro alltid rundrullade. Inom mynningsområdet förhärska, som nämndt de lösa bildningarna nästan uteslutande. De stränder och holmar, som ligga på ömse sidor om hufvudfåran, bestå förnämligast af groft rullstensgrus och sand. Svensaari upptages i midten af en grusbacke, Kvarnbacken; ett bredt strandbräm upptages af äng med sandig jord. Torneå stads E strand bB består ofvan af lerhaltig sand till c. 2—3 m djup. Inundationsbädden består ofvan af lerhaltig sand och stenar till c. 2—3 m djup. Därunder följer hårdt, stenbundet grus, hvilket i ett tunnt lager hvilar på fast klyft. På elfvens östra strand midt emot staden finnas enahanda bildningar, blott med den skilnad att bärggrunden där träånger fram till flodbädden just i lågvattenlinien. Bottnen är betäckt med sten och grus. Därunder träffas fast klyft.; (Torne elfs flodbädd är här sålunda en i bärget ingräfd fåra, påfyld med rullstensgrus. 1 Svenonius, a. a. sid. 83 ff. 2 Rein, a. a. sid. 38. 3 Hj. Hjelt och R. Hult, Vegetationen och floran i en del af Kemi Lappmark och N. Österbotten, Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, h. 12, Helsingfors 1885, sid. 11. 4 Merckell, a. kart. 5 Ing. Smedbergs tvärprofil.