34 J. E. ROSBERG. att strömma i Juurusojas nedre dal mot SW och därifrån fortsätta öfver kärren och längs Stadsbäcken mot NW. För att förhindra öfversvämningar af den lägre liggande delen af staden, har man emellertid sökt förebygga, att vattnet får detta lopp. Mycket tyder sålunda på att omgifningarna af Stadsbäcken i dess mynningsdel äro alluvioner, bildade under en tid, då vattenmängden i denna bäck var betydligt rikare än nu. Vid en blick på nämda Gutzénska karta blir Stadsbäckens forna betydelse uppenbar. Den är här i sitt öfre lopp ganska bred, kallad »Årit Pudas med Hvit mossa öfvervuxen». Pudas användes i trakten som benämning för en utsinande flodränna. 1 Öfvervattens deltat. I Merikoski finnes en mängd holmar, sannolikt uppkomna af land, som blifvit sönderskuret af elfven. I tiden har väl äfven här, när hafvet stod högre, aflagrat sig flodgrus — endel holmar bestå ju delvis af rullstensgrus. Dsssa holmar kunna väl icke räknas till det nuvarande deltat, men förtjena dock omnämnande såsom uppkomna genom elfvens värksamhet i den dåvarande mynningen. Frihetsholmarna voro för 150 år sedan liksom nu genomskurna af en mängd kanaler, vid hvilka funnos kvarnar. Nedanför kvarnarna grenade de sig i rännilar. Numer hafva de flesta grenar grott igen. Vid en jemförelse mellan äldre och nyare kartor2 ser man, att en mängd smärre förändringar inträffat, hvilka det dock blefve för vidlyftigt att relatera. En del holmar hafva klufvits, andra hafva vuxit tillsamman, nya kanaler hafva bildats och gamla grott igen. Dylika förändringar hafva inträffat vidkommande holmarna längre ned 1 Stadsbäcken hade antagligen tidigare ett eget delta; för 150 år sedan syntes ännu långsträckta träsk invid mynningen, uttorkande mynningsgrenar. Dessa voro »Keckosen Lampi» med dess fortsättning mot N »Mejtän Lampi» på N sidan samt »Kåttaman Lampi» på S sidan af utloppet. Wikar, a. kart. 1742—48. 2 Gutxén, a. kart. 1756, J. H. Jurvelius, Karta öfver lax- och sikfiskerierna i Uleå elf, 1869, 1 : 8000 och Plan de la Ville d’Uleabourg, MDCCCXXIV.