- Project Runeberg -  Bottenvikens finska deltan /
68

(1895) [MARC] Author: Johan Evert Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 J. F. ROSBERG. Ett några km bredt kustbräm har något förändrad geologisk byggnad. Då man från Östermyra station närmar sig Vasa, märker man en, först sparsammare, sedan allt ymnigare förekomst af erratiska block. Synnerligen talrika äro dessa block på ett c. 1 km bredt strandbräm. Men på deltats yta saknas block, enär de blifvit öfvertäckta af alluviala bildningar. Ställvis äro blocken enormt stora och gifva lanskapet en särskild prägel. 1 Anledningen till att blocken till öfvervägande del kanta den nuvarande stranden torde väl få sökas däri, att de hämtats under den senglaciala tiden, då strandlinien låg något högre än nu. I deltat hafva flodaflagringarna helt och hållet hunnit öfverlagra de nedfallna blocken. Man måste väl förutsätta isflottor som transportmedel eller ock isen såsom upplyftande block af i fast klyft närliggande bärgarter från hafsbottnen. 2 I Iso- och Vähäkyrö förekomma porfyrgraniter (yngre graniter) samt i Mustasaari kring Kyrö elfs och Toby å’s deltan, t. ex. Vesternäsbacken, Vassor m. fl., gneisgranit (äldre graniter). 3 Vid deltats gräns i Kveflaks kyrkoby har jag funnit medelkornig äldre granit, vid dess öfre gräns mellan denna och Veikars by går porfyrgranit i dagen. Denna bärgart förhärskar bland de dessa deltan omkransande lösa blocken. Talrika öfvergångar från vanlig granit till porfyr-, t. o. m. porfyroidisk struktur märkas. Tvänne porfyrgranittyper kunna skiljas, med röd fältspat och med hvit. Den förra liknar särskildt den, jag observerat i Ylivieska, é Nivala och Haapajärvi. Strökornen hafva i brottytor rektangulär form och äro, där de äro mindre, strängt ordnade i rader och parallelt stälda i afseende å längdriktnin- 1 Jämför äfven E. J. Westling’s reseberättelser i H. J. Holmberg, Materialier till Finlands geognosi, I, sid. 111. 2 P. A. Kropotkin, (HIucbua rx.-corp. I. A. Kponorkuna Bo Bpeumsi reonxoruseckof nosiarka no Önunsanin a IIBerniz, 1871). J. E. Rosberg, Några iakttagelser rörande tillandningarna i en del af W. Nylands skärgård, Geogr. fören. tidsk., 1889, sid. 181. 3 F. J. Wiik, Öfversigt af Finlands geologiska förhållanden, II, kart. 4 Jämför J. J. Sederholm, Om bärggrunden i södra Finland, Fennia 8, n:o 3, sid. 17 ff och 65.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 12 11:56:05 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rjedeltan/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free