BOTTENVIKENS FINSKA DELTAN. 79 gande haft ofvan antydda följder eller äfven kärrens uppodling måste hafva medvärkat härtill. Juselius antager, att vårfloden afrinner »hälften långsammare» från ängsmark än från odlad mark samt att »skogsmarken fordrar en 3 gånger så lång tid för snösmältning och vattenafledning samt kärren ungefär dubbelt så lång tid som skogsmarken»; allt för Närpes å, där förhållandena äro bra nog enahanda som vidkommande Kyrö elf. Han gifver följande speciela vattenbidragskoefficienter: åker — 0,0014; äng = 0,0007; skog — 0,0005 och kärr — 0,0002. 1 Af de i deltat integrerande bildningarna hafva vi redan omnämt de erratiska blocken. Dessa garnera ställvis deltats stränder och uppfylla de i deltat inbäddade holmarna och grunden. Fasta klyftet har endast på ett ställe 2 kunnat påträffas under själfva deltabildningarna. 3 Däremot påträffas det här och hvar i närheten af deltats »stränder». Krosstensgrus förekommer öfvervägande bland de glaciala bildningarna, hvilka underlagra alluvionerna. Dels anträffas det blandadt med stenblock i deltaholmarna, dels i deltats omedelbara omgifningar, dels under de alluviala bildningarna. Vid alla borrningar, där det alluviala täcket var så tunnt, att jag med min borr (50 fot — 15 meter) kunde genomtränga det, förmärktes känspaka knastringar i borren. Att här låg krosstensgrus kunde jag mindre med ögonens vittnesbörd öfvertyga mig om, ty endast fragmenter af dessa lager följde upp med borren, än genom borrning å hård krosstensgrusmark, hvarvid samma knastringar och sprittningar i borren förmärktes. Häraf framgår äfven att deltat är en efterglacial bildning. 1 Juselius, a. a., sid. 5. 1 Söder från Bodnässkatan på 4,2 m djup vid pliktning. Möjligtvis endast ett erratiskt block, då bärg icke anträffades i närheten. 3 Endast vid regleringen af Stenå har, enligt v. Willebrands profil, bärg påträffats i början af ån. Det har sannolikt samband med en bärgig holme mellan Stenå och Kalgrundsfaret.