BOTTENVIKENS FINSKA DELTAN. 101 å ena sidan samt Mälsorlandet å den andra utgör en stor sumpig slätt, Kuniängen, i dess östra del ännu efter gammalt benämd Kunifjärden. W från Kyrö elf mellan Kilsorförgreningen och den stora förgreningen vid Bodnäs-Skatan sträcker sig, som nämat, ett stort slättliand S och W från Kveflaks kyrka. Mellan Stenå och Kalgrundsfaret finnas flere små gruskullar. Omkring Lappsundsåns eller den s. k. Petsmogrenens södra del är den jämna terrängen jämförelsevis smal, synnerligast där Hankmolandet närmar sig Kveflaks egentliga fastland. Dessutom är den ojämnad af en mängd gruskullar. Mellan Lappsundsån och Kallgrundsfaret äro alluvionerna mycket flacka. Reliefen blir lika jämn längre norrut, där ån genomlöper den sumpiga nyss landvordna Hankmohemfjärden. Alluviallandet utbreder sig här betydligt och försumpas altmer mot N mot Norrfjärden eller Norvalsfjärden mellan Hankmo och Petsmo. Mellan det senare och Kveflaks-landet afsmalnar det åter samt är uppfyldt af stenbackar, tills det vid Byholmen, midt i Petsmo-sundet, krymper till ett smalt bräm längs stränderna af de äldre landen. Låga slambankar höja sig ur Mälsordjupet, mellan Mälsor och Hankmo, lämnande mellan sig en ganska bred utförsränna för elfvattnet. Liknande bildningar uppstå i Kuni sund. I morfologiskt afseende gör alluviallandet skäl för namnet delta i ordets ursprungliga betydelse. Deltat har dock en något hetero gen skapnad. Medräkna vi det passivt värkande elementet i deltabildandet, de öar och holmar, hvilka småningom intagit en tributär ställning till deltat, så förnekas icke häller A-formen hos denna geografiska bildning. Reliefen är hos dessa naturligtvis helt annan än på det flacka alluviallandet och påminner i afseende å orografiska linier fullkomligt om närliggande äldre fastland. Mälsorön är den som intimast, fastän icke tidigast, blifvit förenad med alluviallandet. Det sistnämda har uppfylt öns vikar och omger densamma som ett bräm. Hankmoön är endast till sin södra del omsluten af de unga aflagringarna. Genom midten af ön sträcker sig en däld, hvilken afskiljer östra Hankmo från vestra Hankmo, benämningar som sannolikt fordom haft afseende på skilda holmar. I denna sänka finnas flere