BOTTENVIKENS FINSKA DELTAN. 137 utanför elfmynningen liggande holmarna bestå mest af stora stenar, som sannolikt hitsläpats af isen t. ex. Rutinkari, Kuivanuorongrunni, Selkäsaari och delar af Kiikeli och Maria-(Muna-) luoto. Större svämsandmängder synas icke häller nå de små holmarna W från Kutukari. Endast stränderna äro sandiga. Den sand, som bildat deltats stränder och holmar är ingalunda öfverallt lika. De tidigaste aflagringarna, hvilka, där Pörhölänpudas finnes, starkt blifvit eroderade, bestå af fin sand, tydande på att elfmynningen den tid, då de bildades, låg betydligt högre än nu. Där elfven eroderat sin bädd, mellan mynningarna af Pörhölänpudas och Kaakamajoki samt stränderna af Sotisaari och Kuivanuoro, är sanden ganska fin och horisontalt lagrad. I själfva elfimynningen vid Kutukari, Hietakari och Munakari är svämsanden mycket grof. Kaakamajoki är en c. 50 km lång å, hvilken förenar sitt delta med Kemijokis. Den genomrinner mest sumpmarker och lär ställvis (Salmelanpudas) hafva is på bottnen ännu efter midsommar, då vintern varit mycket kall; enligt fiskares utsago. 1 Endast på få ställen anträffas lera. Ofvan Ämmänkoski samt vid Pörhölänpudas’ forna mynning finnas »Lerupptagningsställen».2 Å det senare stället, där nu är en vik af elfven, finnes mjuk lera på bottnen, hvilken lera ännu torde upptagas. 3 ding Lorentz Klerck, 1707, uppgifverjfatt strandåkrarna bestå af »Sandgrund, Sand-jord eller Sandmyfla». Jac. Joh. Wikar, Geometrisk Delineation af Waicko m. fl., Kemi sockn, 1737, använder t. o. m. för deltats omgifningar den topografiska beteckningen »Sandgrund, Rösand eller Sandmylla», den då nyss aflagrade svämsanden kallar han »Hvitsand». 1 Jordisen bidrager här att förminska vertikalerosionens värksamhet. Frusen mark anträffas sammastädes i mossar och blöta ängar på 2—3 dm djup. Vintertiden går kälen mer än 1,2 m djupt. Tjock bottensvallis bildas ofta i Kemijoki, Bidrag t. Finl. stat., XIX, a. st. 2 J. Sterner, Charta öfver Kyrkobyns Bröstmark i Kemi socken, 1767. Wikar omtalar 1737 ännu ingen lera på detta ställe, omnämner tvärtom att den då c. 100 m breda mynningen af Pörhölänpudas varit kraftigt eroderande. Norra stranden »Sönderrifwen af flodvatten». Södra stranden »af wårflod sönderrifwen och sand päförd». Holmen i mynningen »Wallen söndrad af wårflod». 3 Uudistuskarttaa Vaikon talon tiluksille . .. Keminpitäjässä j. n. e. 1889.