BOTTENVIKENS FINSKA DELTAN. 175 större kraft ur mynningen. I områdets öfre del finnas stora kärr. 1 I mellersta delen finnes mycken kulturmark i elfdalen; omkring elfvens nedersta lopp finnas mest moar och smärre mossar. 2 Vid järnvägsskärningen »på ömse sidor om Siikajoki finnes det vanliga leriga gruset. Det innehåller i den ett par, tre meter djupa skärningen på södra elfstranden inbäddade partier af en ren, rödaktig sand». 3 Afrinningsprocenten synes vara mycket hög och vattenmassan högst olika under olika årstider. »Vid höga vårfloder är afgående vattenmassan flere tusen kub. fot i sekunden, men uppgår däremot under torra somrar 4 till knappast 100 kub. fot» (2,7 m. *) »Medelsommarvattenmassan är i nedre loppet 200, i mellersta loppet 100 kub. fot i sekunden.5 Stora öfversvämningar inträffa i elfvens område; »1838 steg en sådan till 19— 20 fot» (5,7—6 m) »öfver det vanliga vattenståndet». 7 Islossningen, som brukar inträffa omkring d. 12—13 maj 6 är ofta mycket våldsam. Den olägenhet, som uppkommit häraf har man sökt afhjelpa genom omfattande strömrensningar. Man omtalar en efterflod, hvilken skulle följa något senare än isgångsfloden och hafva sin orsak i att de stora kärren i öfre loppet då först befria sig från is och snö. Högsta floden säges ännu 1 Tpomea, Hepehsnnm no Önnnsanix, sid. 65. 2 Kreander, a. a., sid. 3. 3 Sederholm, Om de lösa bildn., sid. 41, ff. 4 Stuckenberg, a. a., VI, sid. 105. »Brücken — — — bey Hochwasser die einzigen Passagen. — Im Sommer kann man fast auf jeder Stromschnelle durchkommen, die dann zur Fuhrt dient». 5 Öfverst. f. v. och v. a. st. 6 G. Montgomery. Historia öfver kriget mellan Sverige och Ryssland 1808—1809, Örebro, 1842, II, sid. 135. Den 18 och 19 november 1808. »Siikajoki uppbröt inom några ögonblick och den lossnade isen bortryckte en lång bro. Strömmen framvältrade våldsamt ismassor, hvilka än hopade sig emellan dess stränder, än bildande strida forsar, hotade att i sin förfärliga - fart lösrycka sjelfva flodbädden». 7 Rein, a. a., II, sid. 46 »-— hvarvid öfver 20 boskapskreatur dränktes, och folket räddade sig på bakugnar och byggnadstak» och sid. 61. 8 Ignatius, a. st.