BOTTENVIKENS FINSKA DELTAN. 223 märkes strömmen ännu i PFirilö sund, ja t. o. m. strax N från Pirilö. Strömfåran i Pirilö sund är på de grundaste ställen c. 1,8 m, på andra 3,6—5,4 m samt längre mot N 7,2—9 m djup. 1 Mest märkbar är uppgrundningen af Bärgö fjärd, hvilken sålunda synes utklara slammet. Utom Esse ås sedimenter bidraga härtill äfven i ringa mån de, hvilka härstamma från Trångå och hämtas genom Östensöström. Vid pliktning i närheten af mynningen fann jag: seg svartlera, ställvis bemängd med svämsand, ställvis med mylla. lös svartlera, isynnerhet de öfre lagren voro nä- 1,2—3,6 m ( stan halfflytande. 3,6—4,6 m plastisk grålera.. 4,— ? m grus. 0—1,2 m ( Åminneholm består nästan öfverallt i ytan af svämsand. På de mot strömmen riktade sidorna har svämsanden drifvit upp i höga strandvallar. De flackare delarna af holmen bestå ofvan af svämsand, under denna af ganska lös svartlera. På holmens midt är svämsandlagret tunnt och underlagras äfven här af svartlera. Vid en pliktning på midten af holmen fann jag seg svartlera, i mindre grad bemängd med sväm- 0—1,2 m ( sand. 1,2—3,0 m något lösare svartlera. 3,0—3,6m fin svämsand. 3,6—4,2 m lös lera. 4,2—4,6 m mer fast och smidig lera. 4,— ? m grus. Det forna deltat högre upp består i ytan hufvudsakligast af lersand. Där de s. k. »lomorna» finnas, observerades i borrhålen svämsand, lersand och någongång en lersand, rikt blandad med förmultnade organismer, i växellagring. Invid elfven 1 De flesta uppgifter af fiskare och stockflötningsbolagens förmän.