Öfversigt. Fruktbarheten är i allmänhet större på deltaaflagringar än i omgifvande trakter. Den jord, som anhopas vid elfmynningarna är oftast rikt bemängd med organiska ämnen och rikt bevattnad. Endast där, hvarest strömstyrkan är stark ännu i själfva mynningen, afsättes sand, som har en ringa grad af fruktbarhet. I följd häraf är det lätt förklarligt, att de första nybyggarne slogo sig ned vid flodmynningarna. Af dessa nybyggen hafva nu städer och folkrika byar utvecklat sig. Vid den tid, då elfvarnas deltan och dalar blifvit befolkade af bofaste innebyggare, eller efter kristendomens införande i landet 1 — hvarvid dock Kyrö elfs nedre floddal tidigare varit befolkad 2 — och hufvudsakligast omkring och efter år 1300 3, låg strandlinien vida högre än nu. Det synes också finnas bestämda gränser för ställena för fornfynd i norra Österbotten, hvilka måhända sammanfalla med den forna strandlinien. Emellertid flyttade befolkningen efter den flyende stranden, hvilket ännu försiggår i denna dag. Omkring dessa deltan uppstodo många af de tidigare församlingarna 5 i landet och folktätheten är nu jämförelsevis stor därstädes. 1 Yrjö-Koskinen, Millä aloilla Suomenmaata ovat Lappalaiset historiallisten tutkimusten mukaan asuneet? Suomi 2 jakso, XV, siv. 345 s. 2 Ignatius, a. a. sid. 445 o. 480 kart. 8 Yrjö-Koskinen, Tutkimus maan omistus-seikoista Suomenmaassa keskiaikana, Helsingissä, 1881 s. 15. 4 Hj. Appelgren, Meddelande, 1894, Fennia 11, n:o 1, sid. 23. 5 K. G. Leinberg, Finlands territoriala församlingars ålder, o. s. v.