BOTTENVIKENS FINSKA DELTAN. 245 strängt horizontalt skiktad med något varierande skikttjocklek och kornstorlek efter sedimentationens periodicitet och intensitet. I alla skärgårdsdeltan bildades under Litorinatiden svartlera och i endel fortsättes ännu denna bildning, eller rättare ett slags dytorf (Toby, Bennäs), i andra aflagras i de nuvarande mynningstrakterna svämsand och svämlera. I en del deltan mellanlagras den mäktiga svartlerbildningen af ett tunnare lager grålera (Kyrö, Kronoby), hvilken ligger på 3—5 m djup från ytan och väcker tanken på yttermera en landhöjning, enär en sådan bildning endast kan uppkomma nära en elfmynning. Svartleran är för öfrigt utbredd på stora sträckor af denna kust, äfven utanför och på sidorna af deltabildningarna. Troligt är dock att en så stor mäktighet, som omtalats, uppnås endast i elfvarnas deltan, hvilka vid tiden för Litorina-hafvets utbredning visserligen lågo utanför elfmynningarna, i likket med öfriga partier af den nuvarande stranden, men dock närmare desamma samt sålunda mer utsatta att påfyllas af sedimenter, än de senare. Svårt har varit att erhålla något mått för såväl den vertikala som horizontala deltatillväxten. Och något generelt mått kan man ej få ens för ett och samma delta, enär tillväxten sker med olika styrka nästan på hvarje ställe af ett delta. Ännu svårare har varit att afgöra, i huru stor grad tillväxten berott på de primära deltabildande orsakerna (sedimentation), i hvilken åter på den sekundära (landhöjning). För öfrigt beror framryckandets hastighet på kustens natur, så att vid en flack kust framskridandet gemenligen sker hastigare än vid en brantare. Framryckandet beror sålunda i sista hand af föregående periods deltabildningars storlek. Vi hafva tidigare gifvit några merendels approximativa tal för såväl den horixontala deltatillväxten, som den vertika. Den förra kan, där kusten är ytterligt flack, blifva mer än en km på 100 år (Liminka och delvis Siikajoki), vid skärgårdskusten kan den ställvis komma nära detta belopp (Kyrö, Hankmohemfjärd, Toby, Bennäs och Kronoby), där skärgården är ringa, når den ej hälften af detta belopp (Sipojoki). Minst märkbar är densamma vid öppna eller djupa kuster (Torneelf, Haukipudasjoki, Gamlakarleby elf).