Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskaffenhet att anföra; hvarken mot Wallmark eller någon annan
vitter ryktbarhet hade jag dragit i härnad. Jag hade skrifvit några
artiklar i Kometen13[1], men äfven i Journalen. Min prisskrift,
af Svenska Akademien belönad veckan efter erhållen ordinarie
beställning vid K. Bibliotheket, innehöll likväl åtskilligt
misshagligt, och hvad Wallmark berättade från Leopold, var kanske hans
egen tanke, nemligen att jag skulle vara klokare än fosforisterne,
emedan jag bekrigade den gamla skolans satser, men lemnade
personerna i fred. Samma ställning mellan den gamla och nya
vitterheten, under skipande af rättvisa åt båda (efter förmåga)
intog Heimdall14[2], vilken emellertid ofta framkallade i Journalen
artiklar af mindre välvillig sinnesstämning. Mina nära
förhållanden till v. Beskow, som hos många, särdeles på hofvet, i
högre kretsar och på Theatern ansågs öfver Heimdall ega ett
vida större inflytande än det verkliga, voro ej heller egnade att
ställa mig väl hos Wallmark, som icke drog jemnt med v. Beskow,
hvars broder likväl var Wallmarks måg. Lika ogynsamt
verkade vissa åtgöranden i K. Bibliotheket, der jag sökte utrota
missbruk, införa ordningen af ett embetsverk, och åstadkomma
nyheter och förbättringar i förvaltningen, bokuppställning m. m. Långt
om sider blefvo mina arbetsplaner, anordningar och öfriga
åtgärder gillade af Wallmark, som likväl påtagligen misstyckte dem,
fastän han emellanåt tilldelade dem loford, berömde mitt intresse
för Werket, min arbetsamhet o. s. v. Emellertid stod jag nästan
lika väl som kamraterne, hvilka alla af en eller annan
anledning erforo från Wallmark ett ojemnt bemötande. Han hade
ingen egentlig gunstling (om ej tidtals, särdeles under min
sjukdom, Arvidsson), och ingen hatkyckling — detta till hans
heder; dock härledde sig ovelden törhända mindre från
grundsats, sträng rättkänsla, än från en viss godhet och välvilja, som
var naturlig, fastän blott ögonblickligen eller för en tid utöfvande
sitt välde. Han var en försonlig man, och man fann hos
honom stundom drag af ett ädelt och upphöjdt sinne, och — hvad
man måhända ej väntade sig — fasthet i karakter, hvilken ock
visat sig i hans offentliga lif, i enskilda fall ombytligt och
oberäkneligt, men i hufvudrigtningen det samma.
Det vore visserligen orättvist, att bedöma Wallmarks
Bibliotheks förvaltning efter företeelserna under min tjenstetid.
Säkert egnade han sig åt sin tjenst mera före denna tid, och som
Amanuens sade han sig hafva varit Malmström behjelplig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
