Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter annan i strid med Schlyter, af den anledning att jag, som
mången annan, önskade tillbaka sådana, som Schlyter redan från
trycket utgifvit eller för öfrigt begagnat, men dem han under
hvarjehanda förevändningar ville behålla i Lund, dit han 1837
under min utländska resa, flyttat sig och dem. Under Schlyters
vistelse här såsom ledamot i Lagkomitén, hvilket inträffade
under min sjukdom, kommo vi i en häftig skriftvexling, som
slutade dermed, att Schlyter besökte mig, ville förlikas och glömma
allt, samt begärde få sönderrifva de i ämnet vexlade brefven,
hvilket skedde. Han sökte komma ifrån saken dermed att han
erbjöd sig att sjelf eller genom ombud i Lund förskaffa mig nödiga
upplysningar och afskrift af önskade ställen ur handskrifter, för
behofvet af mitt språkverk; och han medhade en gång sin
afskrift af Gottlands Lagen, för detta ändamål (jfr Svenska
Språkets Lagar I, V). Flere år senare bragte jag åter ämnet på tal,
och äfventyrade försöket att vinna hvad hittills misslyckats,
oaktadt alla bemödanden från Bibliothekets sida och flere
Ecklesiastik Chefers, så väl i offentlig som enskild väg. Det
uppkom härom, på vintern och våren 1851, mellan mig och
Schlyter en svår sammandrabbning, hvaraf tecknen qvarstå i
Schlyters bref till mig (i min brefsamling) och en på K. Bibliotheket
bevarad uppteckning af mina bref till honom, hvilken jag, efter
sakens lyckliga slut, på begäran gjorde ur minnet. Från den
högsta förbittring föll Schlyter hastigt till den största
medgörlighet och vänlighet. Hvarken jag eller andra trodde i början
våra ögon. Verkligen hitkommo de ifrågavarande handskrifterna
på hösten 1851 och på våren 1852. Sedan har jag, i anledning
af något oförsigtigt yttrande, fått några vresiga utlåtelser till
svar, men för öfrigt har det goda förståndet icke rubbats, och
han har till och med betygat mig sin aktning för mitt språkverk,
vid några tillfällen. Mot Arvidsson synes oviljan fortfara, att
döma af några ord i ett bref till mig, sannolikt hänsyftände på
Arvidssons delaktighet i redaktionen af Calonii arbeten.
Äldst i lefnadsår var Carl Ödmann25[1] (broder till Prof.
Sam. Ö.), född d. 2 Okt. 1773, E. O. Kanslist vid Utrikes
Expedition 1800, vid Pommerska 1805, andre Amanuens vid K.
Bibliotheket d. 5 Juli 1811; under d. 25 Okt. 1827 förordas af
Wallmark till Förste Amanuens Ödmann, som under sin
mångåriga tjänstetid vid K. Bibliotheket »ådagalagt utmärkt nit och
skicklighet». Efter enskilda uppgifter skall Ödmann hafva, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
