Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var i Kronans tjenst innan Arvidsson var Svensk undersåte,
var Jur Kand., hade i 5 år utgifvit en litterär tidning, hade
vunnit 2:ne Akademiers stora pris för skrifter i lärdomshistorien33[1],
i hvilket ämne jag äfven skrifvit flere utförliga recensioner i
Svenska Litteratur Föreningens Tidning; hade dessutom under
en utrikes resa tagit kännedom af utländska bibliotheks inrättning
och förvaltning, hade derom något handlat i min från trycket
utkomna Resa, (se der s. 84—91 m. fl. st.), i min tryckta Pro
Memoria om K. Bibliotheket af år 1840 o. s. v. Det kunde bero af
olika åsigt, åt hvilkendera af dessa utom tjensten liggande, dock
med densamma befryndade verksamhets-kretsar man ville ge
företrädet; och då det relativa värdet af den egentliga
tjenstgöringen knappast af någon annan kunde med full sakkännedom
uppskattas, än af Carlstedt, som sjelf var medtäflare, så hade man
ej någon säker mätare af den större behörigheten. Mine vänner,
äfven de som kände atmosferen i de högre rymderna, togo
emellertid för afgjordt, att jag skulle komma att efterträda Wallmark;
och om han hade blifvit pensionsmässig 1840, i stället för 1843,
håller jag sjelf troligt, att jag icke blifvit förbigången. Till
äfventyrs åter hade Carlstedt kommit i åtanke, om Bibliothekarieplatsen
blifvit ledig, under den tid då Hartmansdorff var Stats
Sekreterare eller Hof Kansler. Det var i alla händelser för Arvidsson
en lycka, att Carlstedt hade 1843 länge sedan upphört med
tjenstgöring vid K. Bibliotheket, och att jag låg nästan hopplöst sjuk,
utan att kunna ifrågakomma till annat än till uppflyttning i
lönegrad (d. v. s. 200 R. tillökning). F. d. Öfverceremoni-mästaren
Baron D’Albedyhll34[2], som jemte Arvidsson sökte tjensten efter
Wallmark, var ej svår att slå ur brädet i en tidpunkt då
Wallmark, med hvilken Arvidsson nu var i det bästa förstånd, stod
högre hos Carl Johan än kanske någonsin. Vid denna tid, då
Wallmark var så högt i gunst, och Heurlin35[3] var Chef för
Ecklesiastik Departementet, är det väl möjligt, att utsigten icke varit
förmånlig för mig, om jag varit frisk, i synnerhet som jag
säkerligen hvarken ändrat mitt sätt mot Wallmark, eller begagnat
någon enskild utväg att framhäfva mig sjelf, än mindre att uttränga
någon annan. Likväl fans då bland personer, som ville mig väl
och hade om mig goda tankar, en som i Carl Johans ynnest stod
högre än Wallmark. Sakens utgång var emellertid ingalunda bland
de ämnen, som på sjukbädden grämde mig. Arvidsson och jag,
utan att till hvarandra stå på en förtrolig fot, hade alltid stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
