Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihåg, att Svenska turistföreningen troligen haft skäl att utfärda
följande varning:
— Den, som ärnar skriva om seder och bruk hos lapparna, må
dröja åtminstone en månad hos dem, eljest får han säkert en falsk
föreställning om dem.
Mathias Steuchius var superintendent i Hernösand i slutet av
1600-talet och hade bl. a. att hålla ett vaksamt öga på lapparnas
»afguderie, argheet, widskepelsse och trummors brukande». Han
var en sträng och petig man samt en lärd och ortodox herre, som
sedan steg till höga prästerliga värdigheter. K. M:t visste vad det
gjorde, när det satte den mannen till att nederslå lapparnas
avgudadyrkan och verka för deras »förkoffring i den sanna religionen».
Från några präster i Lappmarkerna hade inkommit klagomål
över »dedt owäsendet och grofwa afgudadyrckan» som ännu av
lapparna bedrevos. För att i grund undersöka saken tillsattes en
kommission, bestående av landshövdingen i det nordligaste länet och
superintendenten, vilken skulle beresa alla lappmarker och anställa
»inquisition». Landshövdingen var en gammal, sjuklig general, Hans
A. Kruse, som helst ville slippa med så litet resor som möjligt, men
superintendenten var brinnande i nitet och släpade honom med sig
under »stoor lijfzfahra» från lappsocken till lappsocken.
Denna rannsakan måtte ha uppskrämt lapparna betydligt. De
fingo sträng tillsägelse att infinna sig i kyrkan till förhör. »Hwar
någon förefallelöös försummade att komma tillstädes, skulle han
vänta straff.» Mest kommo gamla och medelålders, men ungdomen
stack sig i regel undan och skyllde på att renarna måste vaktas.
Inkvisitionen började med ett strängt förhör i kristendomens prima
principia. Därvid kom mycken okunnighet i dagen. Såsom ett
exempel kan anföras: »Frågades hwadh Gudh wore? då somblige
swarade honom wara en Röök, andra sigh intet hafwa warit så
lärde.» Den senare satsen är så karakteristisk som möjligt för
lapparna ännu i dag. Gör man dem en mera invecklad fråga, svara de i
regel: Jag är inte så lärd eller: Ingen har lärt mig det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
