Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men denna tiden har jag», säger Högström, »märkt dem,
besynnerligen Fjäl Lappar, hafwa för styfwa ryggar, och wågar mig säja
om större delen af dem, som Paulus om de Kreter, att de äro
onddjur och late bukar. Lappen ligger hälre hela dagen i sin koja och
sofwer, än at han wil taga sig något arbete före, särdeles om han
eljest kan komma til rätta.»
Sjögren talar om »den frihet eller rättare sagdt maklighet, som
Lappen så högt värderar. Van att med minsta möda hafva sina få
behof tillfredsställda, lefver han blott för dagen. Skall han företaga
sig något, så öfverilar han sig icke; tiden har för honom ingen högre
betydelse. — — Sent i rörelse söker han, så snart skymningen
inträffar, nattqvarter i första bästa Lappboning, och
tillbringar den långa aftonen under hvarjehanda glam med sitt
värdfolk.»
Ganska betecknande för samefolkets kynne är följande episod i
v. Hogguérs reseberättelse: »Lapparna äro mycket smidiga, flinka
och behändiga, de fatta också lätt och skulle, om de kunde betvinga
sin lättja, utan svårighet och rätt snabbt lära allting, vad man ville
bibringa dem. Denna lättja är dock gränslös; vi hade vanligtvis den
största möda att av dem få vad vi behövde, ehuru vi städse betalade
så rikligt. Krävde anskaffandet av det erfordrade den ringaste
möda, så måste vi förmå våra värdar att uppfylla våra önskningar
genom rundliga löften, genom gåvor och, om icke annat hjälpte,
med hotelser och våld. — — — En dag anmälde vår betjänt, att vi
icke mera hade kött, och att vi därför måste slakta en av våra renar.
Jag talade genast med sonen till vår dåvarande värd, med vilken vi
levde i den bästa sämja: vi kommo överens om att han skulle slakta
djuret redan samma afton och i lön därför erhålla en viss mängd
tobak. Mot aftonen, då vi alla voro församlade i tältet, påminde
hans fader honom om löftet och sade, att det vore tid att begynna för
att bliva färdig före nattens inbrott. Sonen svarade helt lugnt,
att han hade ändrat åsikt och icke ville slakta renen. Vi voro i stor
förlägenhet och parlamenterade alla med den sturske ynglingen;
förgäves, hans fader, missionären, alla vi andra sökte bevisa för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
