Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÖHET.
Om ock beskyllningen för lättja kan vara nog så träffande, kan
man dock ingalunda i likhet med flere äldre resande beskylla
lapparna för slöhet.
Acerbi rosar icke sina lapska roddare över hövan. »Dessa svaga,
oskickliga, utfattiga varelser råkade vid den minsta svårighet i den
yttersta förlägenhet och visste icke mer vad de skulle göra; varje
sten syntes dem vara ett berg.» Och han fortsätter. »De voro icke i
stånd att av ytans beskaffenhet döma om vattendjupet, och om två
vägar lågo framför dem, mellan vilka de hade att välja, kunde man
vara övertygad om att de valde den allra sämsta och grundaste.
Deras oskicklighet och enfald nödgade oss en stor del av vägen att
gå till fots längs stränderna––––Såg lappen en angelika någon-
städes, så löpte han ögonblickligen dit för att bryta den, och om han
hade händerna fulla, skulle han hellre hava lämnat draglinan och
låtit båten slås sönder mot klipporna än han kastat bort den
kostbara växten. — Stundom snattrade lapparna så ivrigt med varandra
eller voro så försjunkna i njutande av sina pipor, att de icke gåvo akt
på båtens färd och icke bekymrade sig om några än så farliga
ställen. –––-Vi voro varje ögonblick i beråd att förlora tålamodet
––-men nödgades såvitt möjligt fördraga deras stupiditet, deras
lättja och deras verkligen djuriska beteende.» Man märker av allt
att redan på Acerbis tid nervositet icke var okänd bland lärde män.
För att yttermera nedsätta sina lapska roddare rosar Acerbi en
hund, som åtföljde honom: »Detta arma kräk visade i sina
förehavanden och i de medel han använde för att komma fram längs
stranden mycket mera förstånd, förslagenhet och skarpsinne än de
mänskliga varelserna i detta land.»
I samma stil går ett uttalande av v. Hogguér: »Några författare
säga, att lapparnas fysionomier äro präglade av stor melankoli,
andra åter att de visa uttryck av munterhet och glättighet, jag
däremot vill påstå, att jag i regel icke funnit något uttryck i dem, endast
kunnat se en prägel av apati och likgiltighet hos dem. Jag kan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
