Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENÄGENHET FÖR FROSSERI.
Såsom hos andra halvkultiverade folk ligger också i lapparnas
lynne en stor portion omåttlighet i många avseenden, icke blott i
dryckenskap utan även i ätande.
»Vissbrligen kunna de», berättar resenären v. Hogguér, »om de
nödgas, svälta en och två dagar utan att beklaga sig; det är också
sant, att de även i det dagliga livet sällan äta mer än en gång om
dagen, men om tillfälle gives, såsom vid dop, bröllop o. s. v. äro de i
högsta grad omåttliga. Utom deras obegränsade begär efter brännvin,
kunna de hängiva sig åt ett otroligt frosseri. Jag har emellanåt sett
dem sluka köttportioner, av vilka jag hade haft nog för tre dagar. I vår
närvaro åto en gång två lappar under 6 timmar en fullvuxen ren hel
och hållen. Fettet älska de framför allt, därför är också spadet av
renkött, vilket vi för dess alltför stora fetthalt och talgsmak icke
voro i stånd att förtära, deras största läckerhet. Zetterstedt talar
om en lapp från Wittangi, vilken åt tolv pund smör, och om en
annan, vilken efter att ha svultit i två dagar förtärde en hel ren».
Visserligen talar Linné om att lapparnas goda hälsa beror av
»måttlighet (i det att de ej som bonden äta till råcken må spricka)
och ringa bruk af rusdrycker». Men antingen hade han gjort en
iakttagelse beträffande en tämligen lokal företeelse eller snarare mente
han, att lappen så sällan är i tillfälle att Wsa omåttlighet. Men
glupskhet får dock anses vara ett tämligen betecknande drag hos
lapparna. »Det är orimliga kvantiteter fisk en (fiskar)lapp är i stånd
att förtära i ett mål; en lapp skröt, att han i ett mål ätit 100 stycken
kokta harrar» (Aurén).
En Näkkälälapp, Salkko, som var Auers vägvisare, skröt en
gång med sin aptit. Han hade aldrig blivit övertrumfad av någon.
Auer och Salkko beslöto att tävla i att äta fisk. Auer passade på, när
Salkko var upptagen av sitt förehavande, och lade på sitt fat sä
många av de bortkastade fiskhuvudena han fick tag i, med den
påföljd, att han fick ihop en hel massa och ännu höll på att äta, dä
Salkko redan var färdig med sin andel. Salkko medgav då inför
Lapplynne — 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
