Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Demant-Hatt påpekar, alltid något nervöst. — I hojtandet och
skrikandet visar sig lapparnas nervösa läggning. Så fort hundarna
gläfsa till uppstår vanligen ett förskräckligt oljud. Alla huta till
dem eller rusa ut för att se vad som är på färde.
De äro också ofta underbart skygga liksom vildrenarna på fjällen.
Jag hade en gång tillsammans med några norrmän bestigit ett
fjäll i nordliga Norge. Nära krönet stötte vi oförmodat på en
omkring adertonårig lappflicka, tydligen stadd i sökande efter förlupna
renar. Jag har sällan sett större skrämsel målad i en människas
anlete än i hennes, då hon fick syn på de främmande stallo (jätte,
troll)-liknande karlarna. Hon löpte i väg som en vildrensvaja och
skaffade sig märkvärdigt hastigt betäckning av markens ojämnheter.
L. L. Laestadius kände bättre än någon annan den lapska
naturen och visste på vilka strängar han skulle spela för att få deras
själar i sitt våld. Tyvärr använde han i sina predikningar en alltför
kraftig dosis, så att han blev den andliga upphovsmannen till det
sorgligt ryktbara Koutokeino-upploppet, som kostade ett par
norrmän och lika många lappar livet.
Koutokeino-upploppet visar, att lagarna för massans psykologi
även ha sin tillämpning på lapparna. Ehuru jämförelsevis
klenmodiga och föga blodtörstiga av naturen kunna de dock i massa bete
sig djärvt och grymt som svultna ulvar, när de blivit hypnotiserade
på lämpligt sätt.
Lästadianernas eller hihhuliternas »fröjd» eller som man i
Nordskandinavien säger, »liikutuksia», på lapska »likkatusak», består
däri, säger biskop Bergqvist, att »ordets åhörare råka i extas och
gifva ifrån sig högljudda rop samt hoppa och dansa och falla
hvarandra om halsen o. s. v.»
Beskrivningar på »liikutuksia» finnas hos flere författare. »Jag
har läst om »liikutuksia», skriver Karl-Erik Forsslund, »och ändå
förefaller mig det hela alldeles otroligt. Dessa lugna, glada varelser
helt förbytta, denna fridfulla, mycket jordiska idyll förvandlad till
en infernalisk orgie. Jag hör den dö bort som ett oredigt sorl från en
krog. Ett rus är det ju också. Men sällsamt är och blir det, att just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
