Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henr. Wegelius säger i sin berättelse av år 1751: »alle som
reste här, måste om Kemi-lappar det tillstå, at de hafva många
vackra och berömliga seder, dem man fåfängt i de mästa
landsför-samblingar efterletar. Om tjufveri, hordom, lättfärdighet och
andra odygder hör man ganska sällan; de äro flitige och hålla sina
böner morgon och afton: när de äro i skogen vid sina djur och
fisk-fängen, hafva de mästedels sina Psalmböcker, Catecheser och andra
anderika betrachtelser med sig, och informera där sina barn; i
den offentliga gudstjänsten äro de mycket andächtige, under Guds
ords predikande stå de mästedels. Och skulle man hafva mycket
lättare; att bibehålla dem vid deras goda seder, om icke deras onda
exempel af höga och lägre gjorde så kraftigt förhinder emot det
goda–––»
Med anledning av G. Tuderus’ år 1773 utgivna skrift: »En kort
Berättelse, genom hvad tillfälle Sodankylä, Sombio, Kuolajerfvi,
Kittka och Maanselkä Lappars i Kiemi Lappmark, Afgudadyrkan,
Vidskeppelse och skrymtaktige Gudstjenst, och hvaruti den består,
är vorden uppenbar, och huru de äro sedermera till Gud omvände
vordne», skriver Isak Fellman: »Kan man då med verkligt fog påstå,
att de människor, om hvilka sådana vitsord gåfvos och som till sin
ort önskade få egen präst och egen kyrka, voro sina präster
förföljande vilda hedningar?»
För att höra utländska resenärers omdöme citera vi ur
engelsmannen Matthew Consetts skrift i slutet av 1700-talet: »Vad
religionen angår, så tror jag visst, att lapparna ännu hava mycket att
lära; dock märker man i detta avseende spår av framsteg. De s. k.
fjällapparna hava ännu icke glömt sina gamla hedniska tänkesätt,
huru mycket än svenskarne bemödat sig att införa kristendomen
bland dem–––-.»
Visserligen skriver den ständigt gnatande Acerbi: »Vi upptäckte
aldrig det ringaste tecken till religiöst intresse eller gudstjänst hos
dem, vi sågo dem aldrig förrätta en bön, varken då de satte sig att
spisa eller när de lade sig till ro eller om morgonen, när de stodo
upp.» Före lästadianismens tid var helt säkert religiositeten ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
