Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En särdeles vacker sida i den lappska barnuppfostran är, att
de icke få tigga», skriver Aurén. »De tusende gånger jag i
lappmarken spisat i barns åsyn, kan jag icke påminna mig ett enda fall, där
barn skulle tiggt mat; — i sanning en beundransvärd själsstyrka
hos ett hungrande barn!»
Också Helms erkänner denna karaktärsegenskap, dock med en
viss reservation: »Av fjällapparnas liv i bergen födes en frihets- och
självständighetskänsla, som emellertid ofta urartar till råhet och
våldsamhet.»
SJÄLVMEDVETANDE.
Lapparna ha aldrig varit sena att besvära sig vid tingen över
lidna oförrätter. Också under de hårda birkarlarnas tid hördes ofta
besvär med rätt spydiga anmärkningar. Så t. ex. i ett klagomål
mot fogden Nils Oravain 1595, vari säges: »thet the aldrigh få höre
hvad som Sverigis laagh är, icke heller wederfares them någen
rätt, uthan sielf gör han (Oravain) oret... Då sittie», fortsätter
klagomålet, »hans lappekhonner och skälle them i för skelmer
tiufwer och alt thet the wele. . . Så hafwe the vthi någre tingh som
äre holdne befråget sigh om oächte barn må ärfwe like som ächte
barn, hafwer Nilss swarett them ia, effter han sielf hafuer een
hoop medh horungar . . .»
Göran Wahlenberg berättar, att »då Byalänsmannen Johan
Andersson Morotaja från Enare var i Torneå och råkade
Krono-länsmännen der, tilltalade han dem alltid med de orden: I
Embets-bröder! och då han talade om sig sjelf och dem tillika, blef det: Vi
Embetsmän». Och han fortsätter: »Högmod, egenkärlek och
egensinnighet äga de i hög grad: de vilja af en främmande blifva
ansedde med uppmärksamhet och högaktning; visa icke minsta
bemödande att göra sig kända eller söka förtroende, anse alla såsom
jemlikar, och veta ej af någon undergifvenhet; kunna icke
hvar-ken med höflighet eller hot förmås att gå ifrån sina fattade
meningar och beslut, dem de anse riktigare än någon annans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
