Lapplynne / 184 (1922) Author: Johan Evert Rosberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tågor. Vallhjonen blifva vanligen med tiden tiggare och fattighjon.
Men tiggare och fattighjon blifva äfven af de nomadiska Lapparne,
när de genom olyckor eller egen slösaktighet och fylleri förlorat sin
rehnhjord.» Man kan knappast träffa någon mera motbjudande
typ av människosläktet än de »fattiglappar», som leva av att tigga
av turisterna i Tromsö. De förfölja en med den mest utsökta
näsvishet och närgångenhet, vilket verkar så mycket mer avskräckande,
som de vanligen äro synbart nedlusade och klädda i lumpor, som
kunde komma en koling att blekna av blygsel.

Interiör av lappbostad i Spansdalen, Troms fylke. Foto W. L. Wanhainen 1915.

Enligt Karl-Erik Forsslund förete en del norska havslappar en
tydlig degenerationstyp: »De norska lapparna (vid Ofoten) äro
vanligen ej renliga och leva osunt, förtära särskilt vansinniga mängder
kaffe, äta aldrig ett mål mat utan kaffe. En norsk lapp tigger i
regel brännvin, när han kommer på besök, säga några. — En lapp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>