Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
visserligen uppmaningen till sedlighet och ett, genom
konteinplation förmeriladt, afdöende från allt yttre oTta
förekomma. Men författaren betraktar det högsta
Väsendet icke såsom Försyn utan såsom blind
Nödvändighet (Odet), och hans fatalism tränger sig in öfver allt,
fråntar förmaningen dess udd och omintetgör till stor
del det goda, som han tyckes åsyfta. Skulle man
antaga, att den inkonseqvcns, hvarigenom författaren,
oaktadt sin fatalistiska verldsåsigt, gör uppmaningar till den
fria viljan, vore omedveten, så finge visserligen dessa
derigenom mera betydelse. Men dermed vore dock ej
allt vnnnet. Ty författaren inlåter sig stundom i
verldsliga instruktioner, hvilka stå i uppenbar strid med den
verldsförsakande sedlighet, han påyrkar. — Beträffande
formen, saknar man i afseende på det hela ett
organiskt sammanhang. En mängd ämnen göras till
föremål för behandling. Men det ena rör icke egentligen
det andra ’). I afseende åter på de enskilta delarna
(kapitlen), visar sig ofta, ehuru de hvar och en för sig
skola omfatta blott ett ämne, snmma brist på
sammanhang och skalden råkar derigenom ofta på en tröttsam
oriisägning 2).
För alt nti i de här nämnda afseenden anställa
den nyss antydda jemförelsen, öfvergå vi till G.
Testamentet. Vi inträda här i en krets af föremål, hvilka i
det väsendtliga äro af annan art än de föregående. De
utgöra likasom alster af en ny jordmån och nya
klimatförhållanden, i det alt konsten här har hemtat sitt
innehåll ur en verldsåskådning, som med vida större skäl
än någon föregående kan sägas vara verkligt religiös.
Man föreställer sig här hvarken att den Oändlige är en
opersonlig Mångfald, som utgör massan af del ändliga.
1) Mun upptäcker di tt» vid den flyktigaste genomläsning af Peiidn.
Föreskriften gäller stundom religionen, stundom politiken, standom
pligten att vara samvetsgrann, stundom den att vara snygg in. m.
2) Jmf. Pendii. C. VII, XVIII, LXIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
