Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
refunnos dock i Mosaismen grundtankar ’) till en
närmare bestämd odödlighetslära. Men dels var ännu bo»
Judafolket det spekulativa medvetandet för outveckladt,
för att ur deBsa grundtankar kunna följdriktigt härleda
och till åskådlighet för föreställningen utbilda en sådan
lära, dels hade detta medvetande ingen hjelp att
påräkna från de angränsande folkens hit hörande
föreställningar, emedan dessa voro groft naturalistiska och således
hade föga att säga om den odödlige anden. Härtill koin att,
sedan bokstafven börjat anses såsom den mosaiska lagens
hufvudsak, dess efterlefnad öfvergick till en i det minutiösa
mer och mer sjunkande träldom, som nästan helt och hållet
upptog folkets religiösa verksamhet och dels derigenom,
dels ock emedan den oftast var beräknad på timliga fördelar,
hindrade den tänkande forskningen att öfverstiga det
timligas gräns. Till följe häraf förblef ett lif efter detta
i hufvudsaken blott en aning, och nära för handen var
derigenom den åsigt, att den frommes lycka borde förr
läggas inom tiden. Han fick:, så att säga, sin himmel
förlagd inom det ändliga. Och då det ändligas nöd och
lidanden, trots all hans fromhet, ej kunde derifrån
utestängas, s& måste denna blottställda belägenhet
förekomma honom såsom något förnuftsvidrigt och orättvist, och
således känslan deraf blifva i högsta grad smärtsam.
Att nu häfva denna skenbara förnuftsvidrighet,
denna ovisshet och denna smärta är Jobs1 ändamål. Dess
innehåll är ett försök att uppdaga menniskans sedliga
ofullkomlighet och lidandets deri grundade behof, att
Gud för främjandet af evig lycka sänder timlig olycka;,
och att menniskan icke är elt viljelöst offer åt ett ödes
obeveklighet, utan ett fritt väsende, som genom sin
frihet slutligen sjelf bestämmer sin lycka eller olycka. :
Vi finné följaktligen i afseende på innehållet hos
Job ett afgjordt företräde framför Pendoatneh. Hvad vidv
1) Jmf. lei. 26: 19; Kobeletb 11: 9; <8: 7; Dan. IS: 2;
Sjr. 7: 40; P.. 17: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
