Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
tigande, dermed betygande sina misstankar rörande orsaken
till det, som drabbat Job, ocli denne sålunda känner, icke
mera någon yttre tillhörighet, utan sitt allra innersta, sin
rättfärdighet, sin Iromhet angripen och gjord till intet, då
uthärdar han ej längre, utan utbrister i en förbannelse
öfver sin födelsedag.
3) k. 4—31: samtal mellan Job och lians vänner: a)
dessa, utgående från den grundsatsen, att lycka och olycka
äro osviklige mätare" af en menniskas rättfärdighet, uttala,
omsider tydligt, den förebråelsen, att Job i sina svåra
lidanden uppbär straffet för begångna synder och brott;
b) Job djupt medveten om sin oskuld, då denna
pröfvas efter den af vännerna gifna måttstocken, frihet från
eller skuld till grofva brott, tillbakaslår med makt och
väldighet alla deras angrepp och stoppar dem slutligen
munnen till: k. 4—26, utan att dock kunna utforska sitt
lidandes orsak och sålunda få sina erfarenheters gåta löst:
k. 27—31.
4) k. 32—37: Elihu uppträder a) bestraffar vännerna
för deras ytliga och hårda dömande om Jobs sak med
Herren, men på samma gång Job för hans sjelfrättfärdiga
mod, erinrande, att ingen menniska är inför Gud
rättfärdig k. 32, 33; b) förehåller Job, hurusom lian, genom sin
klagan öfver Herreus skickelser, antastat den gudomliga
rättfärdigheten, som dock städse visar sig deri, att den
brottslige icke i längden får njuta framgång, och att
deremot den fromme förhjelpes till sin rätt; följaktligen skall
ock Job, om han böjer sig för Herrens hand,
återförsättas i sin förra lyckliga ställning k. 34—37.
Orsaken till den frommes lidande hade nu genom
Elihu blifvit såtillvida uppdagad, som denne visat, att så
snart Herren hemsöker den fromme med olycka, han
dertill har rättmätig orsak uti den synd och orenhet, hvaraf
allt menskligt, således äfven den frommes fromhet, vidlådes.
Elihu antog, att till en tid en oemotsvarighet kunde äga
rum mellan en menniskas rättfärdighet å ena samt hennes
jordiska lycka å andra siclan. Men deremot hade ban ej
kunnat annat förstå, än att den ogudaktiges jordiska lycka
förr eller sednare måste blifva till intet. Att Herren kan
låta den allra ogudaktigaste ända intill sitt lits slut
frodas i det yppigaste jordiska välbefinnande, ocli detta till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
