Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
exilen. Då man nemligen åter fått ett tempel, och en
gudstjenst der skulle begynna, måste man nödvändigt
känna behof af att ega de vid exilen förskingrade heliga
skrifterna åter samlade. Och detta så mycket mer, som
vid denna tid den äldre och äkta hebräiskan började utdö?
så att de på densamma författade skrifterna, derest de
icke åter kommit i allmänhetens ägo, snart icke mera af
det under exilen tillkomna slägtet skulle kunnat riktigt
förstås. Det var då af nöden, att de samlades, för att,
ännu utgörande bildningens trognaste stöd, väcka det hos
menigheten bortdöende tungomålet åter till lif, eller, der
detta icke mera kunde ske, på det numera gängse
ara-mäiska folkspråket öfversättas.
Om tiden, då detta samlande först kunde sägas
afslutadt, hafva skilda meningar uttalats. Efter Josefus har
man i långliga tider ansett persiske konungen Artaxerxes
Longimanus1 regeringstid (465—424) beteckna gränsen för
den tiderymd, inom hvilken under G. Testamentet
profetians ande meddelades, och att efter denna tid ingen
profetia existerade och inga inspirerade skrifter tillkommo,
samt, att afslutandet af G. Testamentets Kanon thfiste
sättas före denna tidsgräns, till Esras och Nehemia s tid.
Men att detta betraktelsesätt, pröfvadt i historiens ljus,
icke kan hålla stånd, är lätt visadt. Då af Christus den
store förelöparen betecknas såsom den utlofvade Elia och
såsom "mer än en profet," och dock säges ännu icke höra
till himmelriket, m. a. o. ännu icke hafva uppnått stadiet
för en ännu rikare profetisk begåfning, den nya
nådes-hushållningen, N. Testamentet, så är ju dermed på samma
gång sagdt, att profetians Ande icke var med Artaxerxes
I:s tid bortviken. Detsamma innebära ock Christi ord, då
han till Jerusalem säger: "du som dräper profeterna och
stenar dem, som sändas" o. s. v. och dervid just genom
participia præsentis betecknar handlingen såsom en allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
