Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•290
öfverförde denna sin skildring till emottagaren, Teofilus,
hvilken, såsom vi förut sett, efter all sannolikhet bodde i
Syrien. Var händelsen denna, och Paulus, under nämda tid
af Lukas’ frånvaro från Rom, der skref epistelen till
Fi-lippi, så hafva vi öfver den omständigheten, att Lukas i
det brefvet icke omnämnes, full förklaring. Lika
antagligt, som detta, är ock, att, då i Rom bitterheten emot
de kristna snart försvårades, och för Paulus
fångenskapens lidanden inemot tiden för hans martyrdöd tilltogo,
Lukas åter hos honom infann sig. Genom detta
antagande få vi en förklaring öfver den, såsom det tyckes,
svagt motiverade afslutningen af Apostlagerningarna, utan
att nödgas till något, hvaraf traditionen och de äldsta
fäderna icke förete minsta spår, det antagandet nemligen,
att en fortsättning af Apostlagerningarnas berättelse
ursprungligen funnits, men helt försvunnit.
Om tillvaron af Apostlagerningarna, på tiden
omedelbart efter de deri förtäljda händelserna, och dermed ock
om denna boks äkthet förvissar oss, icke blott en alldeles
påtaglig anspelning på ett deri förekommande ställe redan
hos Ignatius *), och dylika hos Polykarpus, Justinus M.
och Tatiauus, utan ock fädernas mångfaldigt
förekommande vittnesbörd redan från sednare hälften af 100-talet,
såsom lios Irenäus, i Brefvet från församlingen i
Lugdu-num och Vienna till de asiatiska och frygiska
församlingarna, hos Tertull. och Klein. Al. ni. fi. Att Marcioniter,
Manikäer, Ebioniter, Severianer icke velat veta af eller
såsom en kanonisk skrift erkänna Apostlagerningarna, har
sitt lätt insedda skäl i dessa sekters egen ståndpunkt. Och
att slutligen den tübingska hyperkritiken niecl makt väpnat
sig emot denna bok, är ju ej underligt, då den samklang
och Andans enhet mellan Petrus och Paulus, hvarom här
’) f 115. Det här åsyftade stället hos Ignatius är Ep. ad. Smyr.
c. 3, som tydligen reproducerar Apg. 10: 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
